Ulf Sveningson

2012-02-11T15:17:00.000+01:00

Kenneth was a friend of mine.

He was four years my senior, and we learned to know each other when we both started our education at an art school here in Gothenburg; to become commercial artists. That was in 1962 and we had a prosperous time here in Sweden. I learned drinking Valpolicella and vodka. I learned smoking John Silver, no filter, and finally, I learned reading books! The first two books I bought were the pocket book versions of Mice and Men and Grapes of Wrath. Why Steinbeck? I was recommended by the men behind the desk. And that was a good tip. I read the books through bought a bookshelf and bought another book, read it through and so I had started an interest, career in reading. And I realized there was another world outside Uddevalla. And many books to be read.

Kenneth? He was a constant reader. Every time he had a minut over, a short rest for the model and waiting the aquarell to dry, he picked up a book from his pocket, leaned over it, got quite, and so was reading. When he was not reading he tried convince me and Robert the importance of listening to jazz. Bix Beiderbeck Louis Armstrong Eddie Condon and as far as Charlie Parker and Dizzy Gillespie, we were forced to chew this history through. One day we told him we had heard the Beatles! and we liked it! I had bought the record!! Kenneth got mad, broke that EP into pieces. And put the crumbles in the letter box. Must have been She Loves You, Yeah Yeah. And then he hands over an LP he told us was the best recording ever made by.... someone before Charlie Parker.

Kenneth played clarinet in a group named, I think, Dixie Six.

Among the books Kenneth, now called Haspen, picked up from his pocket was Ulysses, by James Joyce. A thick worn out copy. He read the pages over and over, it is 800 pages to go through. And he loudly gave us extracts from different chapters. And if we did not find his judgement, the text is fantastic! he gave us lessons in litterature. Day after day... and so om my way home from school I passed the bookstore and ordered one copy of Odysseus, the swedish title of the book. You had to order it, there were not many copies in circulation by the time. I started reading it. in some way living with it. If I got stuck I got on with a little help from my friend. I was hooked. I realized I had to visit those places where it all took place, that June 1904. Took my bike and went off to Ireland and Dublin. Walked in the foosteps of Leopold Bloom and had a Guinness at Mulligans. My interest in Ireland was born and I later have visited the island many times. Ulysses is a very good book.

And now, these days we have got a new swedish version of the text. This time the book has its original title Ulysses and is translated by Erik Andersson, a friend I know from my years at the Gothenburg-Post. I have bought the book, and it is such a beautiful book; the cover with the white text on the mediteranian blue-green tone, similar to the first edition I think. Shakespeare and Company. Paris.

So now ... I will have 800 pages pleasure ahead of me, and perhaps I get the idea of going to Dublin again. 35 years after my first visit.

Kenneth, Haspen and then Fredrik? We were examined in 1966, and he started his career in the advertising field. He became Art Director, succesfully Copywriter, he commuted to New York for some years, working for Young and Rubicam at Madison Avenue. We bacame strangers, never heard of : lived two different ways of life. He came back to Gothenburg, started an agency, wrote som articles for the Gothenburg-Post, I illustrated. Adventures in the Advertisingfield was the line. Terminally he lived very alone. Got cancer. He called me an early morning, we spoke about old times, when he taught me to play a blues i Bflat on the piano, what had become of our schoolmates and so; said goodbye. Promised to see eachother next week, month year..
And then he died. At the funeral some of his friends from Dixie Six orchestra got together, and while they were playing When the Saints ... I thoughtfully gazed at the black gorilla, a doll. resting tiredly among the colorfull flowers spread on the cold floor. Then followed a blues ... might have been in B flat.

2012-02-07T12:30:00.000+01:00

For almost thirty years Gert, journalist and friend of mine, and I were assigned by Gothenburg-Post to visiting lighthouses around the world. Draw, photograph and publish the result the first day of the month. The lighthouse is some kind of logo for that paper. A very good one I find.

A new lighthouse every month!

Understandably we became some sort of experts on locating lighthouses and finding ways to get out to these often far away islands, where the lighthouses mostly are to be found. We became experts on lighthouses generally. And many were those skippers navigating us over. They often eagerly gave us information about what had being going on out there around the rocks we were to be taken: shipwrecks, storms, drowning, lonelieness, hardship. I still can feel the smell of damp concrete while counting the steps toward the lantern.: 91, 92, 93 ....

Many of those places we visited are mentioned in the weather forecast on the radio. Daily. Important datas are given. So, when they, give you the wind direction from Utsira, I recall the day we were there, and I say to my sons....

Yes, I know what it is like out there. I have been there.

Nowadays they think that is boring.

We know ... you have been there....!!!

But gives me some sort of soft relief ... there are many things to be seen.

And I have been to Utsira!

Ronald Searle

2012-01-05T13:41:00.001+01:00

Bort gå dom.
Away they go.

Ronald Searle fann jag tidigt.

På biblioteket i Uddevalla.

Sedan dess har han funnits med.

Nu är det sluttecknat för hans del.

Sorgligt, men man kan inte leva oändligt.

Boken ovan fick jag av Bosse Karlsson.

http://www.nytimes.com/2012/01/04/arts/design/ronald-searle-british-cartoonist-dies-at-91.html?ref=obituaries

2011-08-30T19:29:00.000+02:00

Med jämna mellanrum presenteras

förslag om hur Göteborg skall se ut i framtiden.

Det här förslaget, dom här tankarna, kom från Gert Wingårdh.

Jag skissade och GP publicerade.

2011-08-30T19:09:00.000+02:00

Ricky Bruch
kastade långt, var allmänt stökig.

Med diskus under arm och hatt på huvud

gjorde han entréer på svenska friidrottsarenor
Det är några år sedan.

Ibland vek han ut sig i Fibban.

Flankerad av någon yppig flicka.

Det hände att han slog rekord.

Allt kunde hända när han var i ringen.

Det var spännande
att besöka Slottskogsvallen på den tiden.

Rome

2011-07-03T11:53:00.001+02:00

1976

Bo, a journalist, and me were in Rome. Bo being a fanatic on Rome, knowing every stone and place of interest. And restaurants. A perfect companion to me, never being in Rome before. We were there doing reportage for the Swedish paper Göteborgs-Tidningen. And we also planned to make a tourist guide for travellers to Rome and Italy. Text: Bo Lundin. Illustrations: Ulf Sveningson. I remember those days very well. Allmost every drawing made during that session.

1977 we planned to go there again. To complete our mission, doing the Guide. All of a sudden we were not two of us going away, we were in fact five! A too big gang to get something really done. Off we went. I was not prepared. And so my life took a new direction.

Above: I am thirty-three, struggling for to become an illustrator. A pigeonhole somewhere in Rome. I am astonished over my features. Looking sceptically into times to come. In my hand, a Pelican Fountain Pen. Eventually I got a job at the Gothenburg-Post. And I really enjoyed those 29 years I stayed there.

Möte

2011-07-02T12:39:00.000+02:00

I torsdags var jag inbjuden till Lunch.

Kometen, favoritstället var sommarstängt.

Vi var fem som sammanstrålade på Eggers.

Klockan var ett när vi slog oss ned i det inre

rummet, det mest intima, varifrån man har

utsikt över den magnifika matsalen och med

Drottningtorget i fonden.

Värd och initiativtagare till mötet var Kristian Wedel.

Kristian är en mycket fin journalist, iakttagare, och

ständigt med historier i bakfickan. Historier utan slut.

Mittemot mig kom Tore Hagman att hamna. Tore är

en av sveriges främsta fotografer. Från träd och fåglar

till urbana miljöer, och havsvidder. Också han en god

berättare.

Till höger Sören Gunnarsson. En god vän sedan många år.

En kamrat som jag tillsammans med har vandrat i vått och torrt.

I ljusa och mörka stunder. Vi vet var vi har varandra, lätt uttryckt.

Och så Peter Claeson. Fotograf. En charmig typ med blöta ögon som vet

hur man tar sig an sina offer. Vunnit många priser, berest och med

ett mycket stort hjärta. Även han en vän sedan många år.

Ja sicket gäng. Ett slags nätverk?

Vad talade vi om...

Slas, hasselblad, konstnärslön, journalistik, böcker, karin thunberg, postens pakettjänst, man ray, bokproduktion, brandkåren i sthlm, marstrand, minnet, spökrum, matsedel, kameror och kanske något om tillkortakommanden.

Det led mot slut på lunchrasten, vi steg ut i ljuset, 1000/f 16 och lät oss plåtas av en hjälpsam servitiris. Hon var van vid denna syssla. Tog tre bilder och intygade att åtminstone en blir bra. Vi hummade lite grand åt varandra innan vi bestämde att åter ses innan det nya året gjort entré.

Det var en mycket trevlig tillstllning.

Jag ser redan framemot nästa.

Tecknaren som reporter

2011-02-27T11:31:00.000+01:00

TVÅ SIDOR UR BOKENS 272.

Tecknaren som reporter.

2011-02-27T11:12:00.000+01:00

Ett (1) exemplar! Från Blurb.

Det ser alldeles utmärkt ut!

Jag korrigerar, byter ut.

Ludvig Rasmusson

2011-02-27T10:42:00.000+01:00

Jag lyssnar gärna till Ludvig Rasmusson

när han kåserar, som sista inslag i Godmorgon världen.

En dag för många år sedan satt Anders och jag tillsammans med
Ludvig i hans vindsvåning i Stockholm och lovprisade skator.
Skatorna utanför fönstret. Tjuvaktiga?

Vad det en bok om fågeln som fick oss att göra intervjun?
Konst, jazz, löpning och teckning. Så gick snacket vidare.

Kan det var Ballerinakex som ligger på bordet?

Nu är Ludvig hedersdoktor!

Och i radion om en halvtimma.

2011-02-03T19:31:00.000+01:00

Norman Mailer.

De nakna och de döda.

Det var den första boken jag läste av Norman Mailer.

Den senaste handlade om Jesus.

Nu är han död.

2011-02-03T19:30:00.000+01:00

Kairo 1999.

Jag stiger ur taxin.

Förvånas över hur enort stor Keopspyramiden är.

Fastnar i en kameldrivares nät.

Köper en scarabe i porslin.

Stumt vandrar jag i värmen.

Taxin som skall ta oss tillbaka till hotellet

rasar ihop.

2011-01-23T12:36:00.000+01:00

Peter Dahl och berömd målning.

Det hände att man satt på restaurant Kometen på sjuttitalet. Vi var många som där drömde om det stora genombrottet. Filmmanuset som låg i lådan därhemma. Den stora Romanen. Chansen. Och det var också där vi avhandlade dom stora livsfrågorna. Det kunde gå hett till ibland. Skrik och gap. Handgemäng. Ärrare och såssar. Fanns högern? Fascister!

" Hur fan kunde han få stipendium ... han kan ju för h-e inte mål Har du sett utställningen på Maneten...???!!!!!. Ja det är ju för jävligt".

Någon gjorde entré som hade stött ihop med Warhol i New York. Det var stort. En vinare till.

Peter Dahl höll hov vid ett av dom vitdukade borden. Han var lärare på Valands konstskola. Ett inte då helt lättskött pastorat. Nu jävlar skulle det tecknas modell! Peter berättade om livet i Norge. Om perspektiv och tennsoldater. Förkortningar, ljus, skugga. Modellteckningens grunder. Alltid rolig att lyssna till.

När klockan närmade sig ett kördes vi ut. Stolarna ställdes upp på borden. Och hade man tur kunde man få skjuts hem av någon av servitriserna. Vi togs väl om hand. Det var roliga år.

Vi var alla unga.

2011-01-23T12:10:00.001+01:00

Hon satt i sätet snett emot mig häromdagen.

Det var på spårvagn linje nio på väg västerut.

She was sitting just beside me.

On Line nine. The one leading to the west.

2011-01-06T23:31:00.000+01:00

Det har snöat och det snöar fortfarande.

Högtiderna är lagda åt sidan och nu, nej imorgon, är vardag.

Rumstera om i kontoret. Inhandla papper och pennor.

Sopa golv, bygga hyllor, ställa böcker på plats.

Goda föresatser skall följas.

It snowed och it´s still snowing.

No more celebrations, tomorrow is an ordinary weekday.

Make my office, buy paper and pencils.

Sweep the floor, shelves to be built, put books in order.

Promises were made.

Now to be obeyed.

2010-12-26T19:33:00.000+01:00

Spårvagn linje tre eller nio.

2010-12-25T18:02:00.001+01:00

... och ytterligare porträtt från spårvagnsresa.

And another portrait from my Faces-file.

2010-12-25T17:54:00.001+01:00

Jag har åkt spårvagn nästan dagligen det senaste året. Då har jag passat på att studera människor. Intensivt och länge. Memorerat och lagrat hakor, näsor, öron, kinder, munnar, ögon, nackar läppar, ögonbryn, frisyrer och skallar. Att resa från Vagnhallen till Järntorget kan bli en upplevelse. Jag uppdaterar mitt arkiv, under rubriken Nyllen.

Porträttet nedan är ett framletat exemplar ur den filen.

Going by tram can be an experience. Not having a car I have done that frequently last year. I am sharply noticing noses, ears, mouths, chins, necks. I am updating my Faces-file.

The result can be like the portrait below.

2010-12-05T22:50:00.000+01:00

Jag blir medveten om Mont Blanc-pennans rispande mot papperet.

Hejdar mig i mitt ivriga tecknande, begrundar, måttar. Och lyssnar.

.. och vem var det som ringde till dig den där dagen ...? Frågan ställs igen.Tystnad. Återigen. Intet svar.

Pastorn från Knutby knäpper sina nävar. Slänger en blick åt mitt håll. Och ett annat.

Advokat Ola Nordström väntar sig svar och tuggar på pennan.

Jag har lagt ned min Mont Blanc.

Vet du vem som ringde till dig? Advokaten igen.

Barnflickan alldeles vid min sida dröjer. Förstår hon frågan?

Håret döljer hennes ansikte, hon sänker huvudet som till bön.

Nu råder en dödens tystnad i salen.

Advokaten åter entonigt: Minns du vem som ringde till dig, den där dagen?

"Gud"

Och barnflickan som köpt en pistol på plattan i Stockholm ser alldeles riktig ut.

Jag återupptar ritandet.

Snart är min tid ute. DN vill ha min stol.

2010-11-24T09:39:00.001+01:00

Kom att tänka på Peter Lenken idag.

Alla roliga jobb vi gjort tillsammans. Ragnar Myrsmeden, Tomi Ungerer, Gruk, Nobelfest, Humorfestival, Mauritius, Göta Kanal, Caféliv, Bokmässan i Frankfurt, Runt en sjö, Garpen, Brögger, Bendix, Lutande tornet i Pisa, Filipstad, HC Andersen, Tyko Brahe, Snoddas, Docklands, Hyde Park, Feliks Topolski, mm. mm. Som chef för PKM och med benäget bistånd från Arsenal, Manchester City, Hammarby, AIK, Gais m fl har han även rasslat in en ganska stor summa pengar som fick oss att känna oss lite rika. Mer skall det bli. Det har vi i PKM lovat varandra.

Today I came to think of Peter Lenken.

A good friend of mine and a fellow-traveller through my years at the Gothenburg-Post. All jobs we have done together: Tomi Ungerer, Pisa, Docklands, Hyde Park, Feliks Topolski, Bookfair in Frankfurt, Suzanne Brögger, Pisa in Italy, Gruk, Göta Kanal and many more. Being the boss of PKM, and with the help of Arsenal, Manchester City, Hammarby AIK, Gais and many other footballteams he has managed to sweep in a rather big sum of money. Made us feel wealthier for a while. There will be more of that in times to come, we in PKM have promised eachother.

2010-11-20T12:58:00.001+01:00

Once I went to Bali.

Many years ago it was. Peder and I. Unforgettable ten days.

Constantly sketching temples, ancient sculptures and people.

We met Ulf Gadd, a wellknown choreographer.

Took a boat to Lombok.

Met the monkeys. Did snorkling.

The sketches above are two of the published ones.

I found them while looking thru my archive. A memory.

2010-11-05T09:11:00.000+01:00

Tillsammans med Kristian reser jag till Tallinn.

Som vanligt när jag besöker i städer: jag går och går och går. Och jag minns alla städer jag gått och gått och gått igenom. Hur många gårdar jag tittat in i, kyrktrappor jag suttit på, gatuprång jag letat mig in i, refuger, parkbänkar. Torg och marknader. I regn och solsken. För att finna ro att teckna.

Från ett larmande bilstråk letar jag mig in på en öde bakgård. Där är tyst, så tyst ...Jag hör höstlöv falla. Det droppar från grenar och från långt, långt borta, ekande hundskall. Husen i förfall. Tysta ruvande. Mögliga, lappade, stöttade, ruttnande. Genom trasigt fönster lyser flagnande tapeter, urdruckna kaffekoppar, sönderrivna tidningar. Ett natthärbärge? Jag står alldeles, alldeles stilla och jag minns.
På dörren sitter ett anslag. Rubriken lyder: Memori.

2010-10-28T19:24:00.000+02:00

Dagens fågel och dagens fisk.

2010-10-24T20:42:00.000+02:00

Ett minne dyker upp. Kanske bedrägligt.

Peter och jag for hem till Susanne i Köpenhamn. Det var Crème fraiche och lite annat smått och gott vi ville tala med henne om. Och om Tone. Vi var inte pålästa men vi hade oförväntat
fått ja på ett möte. Och så iväg. Vi blev bjudna på kaffe, buffelsprit och öl. På barskåpet, en stol i lyans hörn, gnistrade flaskor med orientaliska etiketter. Det röktes cigaretter av främmande slag.
Jag låg en röd divan och ritade. Susanne skrev i boken med min Mont Blanc. Peter antecknade flitigt.Vi enades om att storytelling var viktigt. Den kvällen. Som nu nästan lämnat oss och blivit natt.
Så kom regnet. Vi, Susanne, Peter och jag tog en taxi till Victors, ett då livligt frekventerat vattenhål.
Susann skulle vidare. Vi blev snuvade på den entrén. När jag kränger mig ut ur taxin och slår igen dörren kommer Susannes hatts långa fasanfjäder i klämm. Ja den går i två delar. Klipps av. Jag plockar upp den avhuggna delen och ser taxin försvinna ner mot Ströget. Vinkar lamt med reliken.
Därefter intervjuar Peter Victor. Jag ritar gäster och delar med mig. Vi dricker öl och jag går ifrån mitt ritblock.
Bilden ovan är tagen många år senare. Kanske tjugofem. Peter och jag är på bröllop, kungligt, i Köpenhamn. Ut ur en port kommer Susanne Brögger. Jag ropar hennes namn, hon stannar och vi får ett minutenkort möte. Minns hon detta möte, för många år sedan? Buffelspriten och fjädern? Victors?
Peter undrar. Av bilden framgår tydligt att av oss mindes hon intet. Susanne försvann bortåt Runde Tåårn och Peter och jag vandrade mot Ströget. Där hamnade vi i ett hus på andra våningen. Men det är en helt annan historia.

2010-10-24T19:30:00.000+02:00

En teckning publicerad i GT.

En resebilaga från tidigt sjuttiotal. Bosse Karlsson var redaktör och gav mig en text av Jolo där han beskriver sin resångest. Hur han kärleksfullt ser på det nära, hemma, och önskar att taxin som skall ta honom till centralstationen aldrig skall dyka upp. Det gör den emellertid och efter några timmars resa med tåg är ångesten som bortblåst. Man måste ju för tusan ut i världen! Det blir en pilsner eller två på färjan till Sassnitz och sedan bär det iväg Ned till Bosporen.
Det är väldigt mycket Lamm i teckningen. Hatten, väskorna armaturen. Lamm är en idol.
I samma resebilaga berättade jag i bilder om min cykelfärd till Irland. Jag var en tidningstecknare!

2010-10-14T16:17:00.000+02:00

Min vän i Torsby hörde av sig.

Konstföreningen behövde en teckning.

Peter Dahl och Bertil Valien finns med.

Google

2010-10-14T16:11:00.000+02:00

Google

2010-10-14T10:00:00.000+02:00

Vikbolandet.

Utanför Norrköping.

Där slungar Jenny honung.

Och säljer.

För det behövs en etikett

att sätta på burken.

Jenny berättade för mig hur hon

ville ha den.

Så här blev den.

2010-10-03T18:20:00.000+02:00

Igår lördag hade Två dagar en artikel om te.

Torgny Nordin berättade dryckens, växtens historia.

Jag illustrerade. Så här blev det.

2010-09-15T08:46:00.001+02:00

En bild från Tom´s Diner

Ett roligt jobb åt ett litet göteborgsföretag.

Louise som lär sig detta med arkivering och digitalisering.

En slags serie som jag gjort i ett par år.

Kanske närmar det sig slutet, och dom får varandra.

I dagens läge vet jag inte detta.

Spännande.

2010-08-29T10:47:00.005+02:00

Det knackade på dörren igår em. Vem ville hälsa på om inte Lasse i Gatan. Att min vän James Holm nu är en aktör i skådespelarbranschen är kanske inte så konstigt. Jag minns han spralliga, läs även lätt koleriska, kynne, när vi delade klassrum på tredje våningen, Kristinelundsgatan, Slöjdis. Ett kynne,drag, som kanske kan vara till nytta när man som James, Lasse, guidar runt historieintresserade i västra Nordstan. Det hände även att han somnade med pennan i hand och näsan i tuschflaskan. Mitt på ljusa dan. Nu var han kallad till Klippandagarna, där han stött ihop med likasinnade kapare. Musköter och bomber. Så satt han däri fåtöljen och vi kom att tala om gamla tider. Karl den tolfte, Thordenskiöld, och så Slöjdis. Mobilen kallade, en reverens följde, och några ord om den kommande duellen. Med pistol.

Och allt var över.

2010-08-28T09:24:00.000+02:00

I somras bodde jag två veckor på Tjörn. Hos Ulla och Anders.

Tecknade oavbrutet. iPoden i örat.

Dave Brubeck at Carnegie Hall. Friluftstecknande.

Värmen var gastkramande. Kallt vitt vin, Spätlese, till kvällsvard.

Det blev 32 bilder. En sakta återgång till det analoga.

Det blev en vernissagedag jag kommer att minnas.

2010-08-23T09:33:00.000+02:00

I Lönnhultasjön, inte långt från Ullared

fanns denna lömska gädda.

Jag stötte på den vid ett kvällsdopp.

Skrämmande!

2010-08-15T12:07:00.000+02:00

Efter många omarbetningar är i alla fall omslaget klart. Sen får vi se.

2010-08-15T00:09:00.001+02:00

...och idag är det den fjortonde augusti 2010. Sommaren är på det sluttande planet. Det luktar höst, rönnbären och tomaterna glänser. Sommaren har varit varm och skön. Utställning hos Ulla och Anders på Pilane B&B. Blyerts på papper. 31 bilder. Läste Vi de drunknade. Drack gott vitt vin. Besök av goda vänner. Sedan till London. Roligt att återse gamla vännerna Anne, Maurice, Jason och Andrew. Sargent på the Academy. God mat i Soho. Hem till ett sommarhett Göteborg. Telefonsamtal från min bror Björn som meddelar att min bror Bo är död. Sorgligt men väntat. Återvänder till ateljén och hugger tag i några jobb. Påbörjar ombyggnad av arbetsutrymmet. Ny vägg. Kräftfest med familjen. Kalas hos Kristian och Anette. De godas kompani.

Börjar med en burk-etikett jag gjort åt Jenny. Och hennes små bin.

2010-05-22T11:20:00.002+02:00

Idag är det den 22 maj. Strax går starten för Göteborgsvarvet.

Nu tar jag långledigt från bloggandet. Kanhända återupptar jag det till hösten.

2010-05-17T22:08:00.000+02:00

Idag är det den 17 maj. För många år sedan var Peter och jag i Oslo denna dag. Jag tecknade från Karl Johans Gate i Oslo. Det var första gången jag sände en bild med hjälp av telefax till redaktionen. Kess var en teknikintresserad man på redaktionen som gillade detta tilltag. Han kallibrerade och fininställde och bad mig sända om och om igen. Från ett postkontor i Oslo. Det blev väl så där...
Bilden ovan är en illustration till en artikel om vargjakt.

2010-05-10T09:46:00.000+02:00

Illustration till en dagsvers. Limerik.

2010-05-06T09:48:00.000+02:00

Goda vänner flyttar till Tjörn och startar verksamhet. Jag fick uppdraget att göra en logga. Så här, med varianter blev det. Roligt uppdrag.

2010-05-05T09:13:00.000+02:00

Båtbilaga, husbilaga, resbilaga. Inför David Bowies besök i Göteborg publicerade GP en Bowie-bilaga. För den gjorde jag denna teckning, lite i Nermananda. Och lite art deco.

2010-05-04T11:02:00.000+02:00

En gång var jag på Bali. Indonesien. Tillsammans med Peder. Höll på att missa tillfället. Hade ogilitigt pass. Fick ett skärt sådant av passpolis och fick lov att komma in i landet. Det var varmt där i landet, hett. Väldigt varmt. Hotellet, ockragult, lutade sig vid en strand. Vi badade i blåa oceanen. Tog en fika med Ulf Gadd. Ulf Gadd som lärde balineser dansa, och tvärtom. Ulf Gadd som nu är död. En dag båtade vi till Lombok. Snorklade i oceanen den blåa. Vi inspekterade en sköldpaddsodling, eller var det krokodiler? eller var det något helt annat? Vi kördes runt ön i en kärra som ville välta, dragen av en haltande, frustande småväxt, söt häst. Vi svalkade oss i poolen, käkade sällsynta?, oformligt fula, illaluktande frukter. Som smakade gott. Brände ryggarna men mådde trots detta fint. Bilden är från Två dagars omslag dagen då texten publicerades. Kanske var det ett år senare. Allt är osäkert. Var vi där? Ja, det är jag säker på.

2010-05-02T15:00:00.000+02:00

Mario Cuomo ritade jag vid Demokraternas Convent i New York 1984.

En het vecka som jag mestadels tillbringade i Madison Sq. Garden.

2010-05-01T13:16:00.000+02:00

Omslag Två dagar. Jag hade varit i USA, besökt Disney Productions, och inför julen 1996 berättade The Walt Disney Story i Två dagar. Från oss alla till er alla ... var en naturlig rubrik på omslaget. Och musseöron på Disney.

2010-04-30T11:45:00.000+02:00

Nu är det helg. Jag är hemma och slukar några böcker. Bla Vi de drunknade.

2010-04-27T16:08:00.000+02:00

Desclozeaux som jag såg honom på redaktionen till Le Nouvel Observateur. Där vi hamnade efter en livfull färd genom Paris gator. Blocket är minimalt, pennstumpen döljs av den kraftiga näven. Mannen är stor och en ypperlig tecknare. Det var längesedan jag såg något av honom.

2010-04-24T00:03:00.000+02:00

Desclozeaux lärde jag känna i Paris 1982. En gemytlig farbror från Provence som gjorde små humoristiska teckningar med en blyertspennstump. Två ögon och en näsa, sedan var resten av ansiktet ett stort yvigt och svart skägg. Monsieur Desclozeaux talade inte engelska och jag förstod inte franska. Vi tillbringade en hel dag tillsammans i den rymliga parisvåning han bodde i, drack rött vin i stora keramikmuggar och tittade hängivet på Tour de France i TV. Desclozeaux var besatt av Tour de France. På franska redogjorde han det invecklade rävspel som man måste behärska för att vinna. Långa utläggningar, stirrande på teven. Tystnad på tystnad... Ljudet från trafiken på Boulevarden hördes inte längre, mörkret föll över Paris, jag blev dåsig av vinet från Provence, när natten var tog jag en taxi till Cardinal de Lemoine. Två iakttagelser: På toaletten hemma hos Desclozeaux hängde bredvid spegeln en in inramad pappersservett, skrynklig och dan, med Picassos namnteckning. Kulspetspenna. Taxichauffören som körde mig hem kom från Algeriet.

2010-04-21T10:24:00.000+02:00

En tanke. En bild ur en svit bilder jag gjort för Gunilla.

2010-04-20T09:09:00.000+02:00

Kamrater på GP. Två dagar-redaktionen.

2010-04-17T14:32:00.000+02:00

Detta häfte köpte jag i Gams färghandel på torget i Uddevalla. Gams hade en litet skyltfönster ägnat åt konstnärsmaterial. Trälådor med vackra färgpennor. Askar fyllda med akvarellfärger. Vackra keramikskålar att ställa penslar i. Paletter, kritor, ritblock. Ibland fanns en tavla i fönstret målad av någon konstnär i staden. Ibland lades några böcker fram. En dag låg där några instruktionshäften från ett amerikanskt förlag, Walter T Foster, i fönstret. ADVANCED ANIMATION by Preston Blair. Learn how to draw animated cartoons.!! Helt otroligt. Jag inhandlade det enda exemplaret och fick en första inblick i hur det går till att teckna film. Pappa snickrade ihop ett animationsbord, och det investerades i en pennvässare med vev. Faber Castell. Häftet har följt mig genom åren, blivit väldigt illa åtgånget. Någon sida saknas. Den dyker upp då och då på auktionssajter. Alla illa medfarna. Jag bläddrar med glädje i mitt exemplar.

2010-04-16T09:22:00.000+02:00

Idag är det fredag. Vi tar det lugnt.

2010-04-15T08:53:00.000+02:00

Dom stora passionerna. Birgitta Leufstadius tog mig med på en resa till Verona. Vi hälsade på hos Julia och tittade upp mot balkongen. Vi åt en god middag med gott italienskt vin. Innan jag gick till sängs ritade jag av mig. Nästa dag lämnade vi Verona och for till Stromboli. En annan stor passion.

2010-04-14T09:44:00.000+02:00

Bilden ovan är till en artikel om Way out west. En bild som vore svår att göra utan dator. Och så rolig att göra med hjälp av den nya tekniken.

2010-04-12T17:33:00.000+02:00

Trots allt.

2010-04-11T20:43:00.000+02:00

Dronten, the Dodobird, är en sedan länge utdöd fågel, som en gång levde på Mauritius. Dronten var stor, fet och smakade gott. Nittonhundraåttiotvå, låt oss säga att det var då, blev Peter Lenken redaktör för Världens gång, en sk lättsam sida i GP. Peter hade idéer. Fullt av. En var att låta dronten få bli en vinjett för sidan. Jag fick uppdraget att rita dronten. Den har under åren förändrats en hel del. Numera dyker den upp då och då som en liten påminnelse om att den trots allt inte är utdöd.

2010-04-07T09:29:00.000+02:00

Av någon oförklarlig anledning händet det att man ramlar över en bild och önskar att just den bilden skulle jag vilja vara upphovsman till. Bilden ovan är en sådan för mig. McSorley´s Bar målad av John Sloan 1912. Av oförklarlig anledning.

Anders Lillen Eklund

2010-04-02T15:01:00.000+02:00

En annan sport, ett annat tillfälle, en annan sporthall. Men med Peter i Köpenhamn.

Anders Lillen Eklund är död. Lillen blev europamästare för första gången 1985, då han i fjärde ronden knockade norrmannen Steffen Tangstad. I KB-hallen i Köpenhamn. Peter Lenken och jag var närvarande, vittne till smällen, utskickade av GP; kanske var det Per Yng som kom på idén att en Vg-redaktör och en tecknare vore lämpliga att rapportera från ringside. Matchen var haussad. Lillen var nederlagstippad. Ingemar Johansson höll hov i en hotellbar. Hånade Lillen. Lillen? inte en chans. Det pratades smockor hit och jabbar dit. Min enda erfarenhet av boxning var den natten Ingo knockade Floyd. Vid en radioapparat. Vi hamnade på en presskonferens med Steffen Tangstad. Applåder och visslingar. Händer i luften. Det var bara en match som skulle avverkas. Något nödvändigt ont. En cut-man presenterades, Paddy Byrne, en kille som kunde stoppa blodflöde på minuten. En finsk reporter hälsade oss alla välkomna... hejsan krappar..... hur har ni det krappar...Vi tog en Hof..
Matchen? Cigarröken svepte över canvasen och bakom mig satt en gäng hjälmförsedda vikingar med alldeles för stor mängd mjöd i kroppen. Dom slog, dunkade mig vilt i ryggen, ylade hejarramsor och föll stundom ned mellan stolarna. Igen och igen och igen. Lillen, Lillen..!!!!!!!Plasthornen skramlade. Min fyllda Mont Blanc var beredd. I strålkastarljuset, vid ringside flockades yppiga damer och igenkännbara engagerade herrar. Det röktes och pokulerades. Det mumlades förtroligheter. Minkpälsar och smokingar. Och där sågs Henning Sjöström. Det blixtrar till....Steffen Tangstad!!!!! Norway.... Anders Eklund!!!! Sweden... Båda gör entré i blänkande siden, kramande sina handskar. Presentation. Vråååååål... Box! Vråååååål....
Det händer i fjärde ronden. En hel besättning vikingar vräker sig över mig, klättrar över mitt huvud och kravlar sig fram mot en liggande Tangstad. Vad hände? Jag räddar min Mont Blanc undan blixtnedslaget. Och inser att matchen är över. Anders Lillen Eklund är europamästare! Några timmar senare har Peter och jag lämnat vårt material. Tidningen tackar och tar emot. Tillsammans med Per Yng och Jarl Strömberg tar vi en öl i SAS-hotellets bar och går sedan mot Nyhavn för att äta. Så avslutades ett äventyr. Ty ett äventyr var det.
När radion slogs på denna morgon var det första jag hörde att Anders Eklund var död. Innan jag reste mig upp ur sängen försökte jag komma ihåg den där dagen...och minnas hur det kändes att vara med i nuet, då. Hur jag lyckades faxa över bilder med kvalitet till redaktionen, och lyssna till Peters knäppande på Texas-datorn. " Kan man skriva så...?" Och när allt är avklarat, lyckligt vandra ut i ett nattlig Köpenhamn. Allt detta skedde den där dagen för 25 år sedan. Och Anders Lillen Eklund blev bara 52 år gammal.

2010-04-01T10:31:00.000+02:00

Min allra första lärobok i teckning. Inköpt på PUB i Stockholm.

2010-03-31T10:55:00.000+02:00

En teckning från hamnen i Karlskrona. Är man intresserad av hav och båtar är staden i guldgruva. Fyren på teckningen trodde jag länge kallades för Mamma. Vad den än heter eller kallas tycker jag det är en vacker fyr. Nästan mitt i stan.

2010-03-30T17:43:00.000+02:00

Detta är en skön syn för en tecknare.

2010-03-28T11:54:00.000+02:00

I Liverpool finns denna enormt stora lagerbyggnad. Det största tegelbygget i världen? Tobacco Warehouse Building. När vi, Gert och jag var där, ruvade byggnaden hotfullt stumt i ett grått Liverpool. Vi vandrade kring i resterna av en engelsk storhetstid. Kol krasade under skosulorna, det luktade mögel och rost. En lätt hävning fick vattnet i bassängerna att andas tungt. Drottning Victoria och Charles Dickens. På kvällen tittade vi in på Tates Gallery, The Cavern, The Cathedral. En annan sida av Liverpool. När jag skulle lämna hotellrummet, med utsikt över River Mercey, fastnade jag i en alldeles för full hiss. Blev stående i kanske en kvart innan hjälp kom. En ickeangenäm upplevelse.

2010-03-27T13:24:00.000+01:00

Som jag ibland känner mig.

2010-03-26T08:38:00.000+01:00

Ett uppslag ur Tecknaren som reporter. Ett projekt.

2010-03-25T11:16:00.001+01:00

Jag hade läst Hjort, Enckell, Jolo, Swift, Behan. Jag hade sett Ryan´s Daughter,läst om Dingle och Blasketöarna. Jag var där; lutade min cykel mot stenmuren utanför Krugers, gick in, beställde en pint of Guinness, lärde känna Mrs Campion. Hos Mrs Campion kom jag att stanna i 14 dagar. Hon ägde en elektrisk gräsklippare. En sådan hade jag aldrig tidigare sett. På lördag kom Mr Campion hem från Dublin, körde en vända med klipparen, spenderade några timmar på puben, grälade med frun, slaggade och tåg bilen åter till Dublin på söndag eftermiddag. Det blev lugnt i huset och Mrs Campion kunde återgå till vardagen, sittande i Krugers bar.
Varje morgon, efter att ha väckts av en åsnas brölande, aha! aha! aha! långpromenerade jag tillsammans med Father John som kom från New York. Vi vandrade tillsammans över ängarna till europas västligaste punkt, tittade ut över havet; då sade Father John, ibland drömmande, ibland bestämt: Far away out there is New Foundland.. ! Father John var inneboende under taket, hos Mrs Sheehy. Huset låg, ligger? alldeleles vid klippkanten, med havet dånande nedanför. John bar svart hatt och rock. Fåordig... far away out there is New Foundland. Regniga dagar bjöd Mrs Sheehy på sodabröd, gul ost och te. Tysta, ordlösa satt vi på varsin pinnstol, lyssnade på peaten, torven, som knäppte i spisen, vinden och regnet. På golvets mitt, vilade vallhunden, drömde? gnylade, hade spring i benen. Så kunde timmarna förflyta. John? han kom och gick. Detta känns som för väldigt längesedan. Det måste ha varit 1972. Men rester av skolan fanns kvar och foton från inspelningen prydde väggarna inne på Krugers. Dom veckorna glömmer vi aldrig sa folket på puben och berättade om filmstjärnor och dollar. Helikoptrar och limousiner. I remember when...! Höjde glasen och skålade. Hollywood hade besökt Dunquin.

2010-03-24T10:07:00.000+01:00

Ett förslag till omslag.

2010-03-22T12:05:00.000+01:00

Såg den i Akademibokhandeln igår. För under hundra. Ett fynd.

2010-03-22T08:13:00.000+01:00

Daniel Alfredsson. En gång Frölundaspelare. Apropå slutspel.

2010-03-21T11:55:00.000+01:00

Hjalmar Söderbergsällskapets initiativtagare Bure Holmbäck har lovat att visa och berätta för oss. Vi har stämt möte med honom vid Jakobs kyrka i Stockholm, Anders och jag. Han gör entré med några böcker under armen; vi hälsar, säger något om den värmande solen och efter en kort introduktion om, kanske Förvillelser eller Martin Bircks ungdom, eller något helt annat, påböjar vi vandringen mot Grev Turegatan. Första stoppet på vår färd. Det var där han föddes 1869. Hjalmar Söderberg. Sedan följer gator, adresser, portgångar. fönstersmygar och romanfigurer. Högläsning ur böcker; möten, avsked.
Efter ett par timmars flanerande slinker vi in på ett kafé på Östermalm. Där gör jag teckningen ovan.
Detta var några år sedan.

2010-03-20T14:55:00.000+01:00

Erik Nordström skrev under signaturen Limerik dagsverser för Världens gång-sidan. Ibland fem inslag i veckan. Jag illustrerade och illustrerade. Tillsammans gav vi ut två samlingar. En dagsvers var något varje tidning med självaktning hade på den tiden. Henriksson och Berg, Kajenn och Fibben osv. Hur versen löd som beledsagades av ovanstående teckning...har jag ingen aning om. Bara att det var roligt att göra den.

2010-03-19T10:23:00.000+01:00

1970 köpte jag min första Mont Blanc. På Fyldepennemagasinet, en liten, numera försvunnen butik på Ströget i Köpenhamn. Jag hade försökt med Lamy och Pelikan men ... Mont Blanc var överlägsen. Hade man väl slitit in stiftet, vinkeln var den rätta, så var, är det en dröm att teckna med den. Under mina år som tecknare på GP, 29 st, hände det att jag tappade, förlorade två pennor. En på resa i Frankrike och en senast på Odinsgatan, någonstans!! Det var 1986, och signaturen Måndags-Persson föreslog att man skulle ta till flygspaning över stan. Det var samma år som Palme mördades och det var aktuellt att söka mordvapnet med hjälp av flyg. Varför inte ta en sväng om Göteborg. Med känsliga kameror!
Min penna har alltid varit min trygghet. Blir det kris, kan jag alltid dra mig tillbaka, och teckna.
Och den måste vårdas. Sköljas med ljummet vatten, se till att alla tuschrester, flagor försvinner. Hållas ren och fin. Och framförallt får den aldrig fyllas med undermåligt tusch. Gör man så har man en vän för livet.

2010-03-18T08:35:00.000+01:00

Vi for till Bali en dag, Peder och jag. Besökte tempel och Lombok. Det blev ett reportage i Två dagar. Uppslaget utan text och en sida ur mitt skissblock.

2010-03-17T09:35:00.000+01:00

Ett omslag och ett uppslag. Två dagar. Ett panikuppdrag. "Vi har en text.... men inga bra bilder! Kan inte du försöka... men det måste vara klart imorgon". Typ.

2010-03-16T11:02:00.000+01:00

Domedagen närmade sig.

Vad skulle inte hända när vi gick från 1999 till 2000.

2010-03-15T10:37:00.000+01:00

Bland premiärpubliken på Folkteatern i lördags fanns

Carin Mannheimer.

2010-03-14T10:25:00.000+01:00

Innat nätet fanns.

2010-03-12T08:11:00.001+01:00

Ett roligt jobb var att under en dag följa en konferens. Astra-Zeneca var arrangören och min uppgift bestod i att med bilder kommentera vad som diskuterades, teckna miljö och människor, och så kunde jag inte hålla mig ifrån att karikera några av deltagarna. Kvällen avslutades med vernissage av resultatet. En alltigenom för mig lyckad tillställning.

2010-03-11T10:05:00.001+01:00

Kvarndammen är ett ställe där man kan köpa bilar båtar mm. Ett av dom sista reportagen jag gjorde för GP var därifrån. En kall gråmulen dag vandrade Dimming och jag omkring bland gamla och nya bilar. Lite avsides, med pågående uppsnyggning hittade jag denna Hudson.

2010-03-10T10:09:00.000+01:00

Charles Dickens En Julsaga.

En jul i början på åttiotalet föreslog Sune Örnberg, då kulturchef på GP, att som julläsning publicera Dickens text. Jag illustrerade avsnitten och minns hur roligt det var att få vandra omkring i artonhundratalets London.

2010-03-09T10:39:00.001+01:00

Några gånger under min tid på GP fick jag visualisera arkitekters förslag till omformning av miljön i Göteborg. Ett förslag var att göra Lilla torget till en liten marina. Vem som föreslog minns jag inte.

2010-03-08T10:57:00.001+01:00

Det finns stunder.... när man inte kan låta bli.

2010-03-05T10:23:00.003+01:00

Kometen, eller Himlafenomenet som Herrklubben Hero (HH) en gång föreslog som ett passande tillägg, restaurangen på Vasagatan, har blivit vad den en gång var, och kanske lite till: vita dukar, blommor på bordet, vattenkaraffer och ny konst på väggarna, men utan att den gamla atmosfären gått förlorad. Hederlig svensk husmanskost (rotmos, kåldolmar, lingonsylt, typ) finns att äta och det händer att krögaren Leif, mysande, tar sig en vaggande runda mellan linnedukarna. För att se till att vi trivs och kanske beställa in en öl eller glas vin ytterligare.
Fick för mig att jag skulle fräscha upp kometenloggan, men kanske var det ett feltänk. Gjorde i alla fall ett varsamt ingripande. Resultatet ser du ovan.

2010-03-04T11:01:00.006+01:00

Ronald Searle fyllde nittio år den 2 mars. Ronald Searle var en av dom tidigaste tecknare jag tog till mitt hjärta. Kanske såg jag någon bok i Uddevallas bibliotek, kanske var det Louise Ström som visade på honom när jag besökte biblioteket på Slöjdis. Det kan ha varit ett New Yorker-omslag...men han har alltid, liksom Steinberg, funnits med i mitt tecknande. Sedan många år bor han i södra Frankrike. Kanske det är där man skall bo. För att bli nittio. Se en intervju med honom här:
http://www.youtube.com/watch?v=TE85RLC73OE&feature=player_embedded#

En makalös tecknare.

2010-03-04T08:50:00.002+01:00

Fågelbordet, publicerat i GP för någon vecka sedan. På allmän begäran.

2010-03-01T10:12:00.003+01:00

Den förste i varje månad finns en Månadens fyr fyr presenterad i GP.

Utklippan var månadens fyr november 2000

2010-02-27T13:35:00.001+01:00

Vi satt på Sjöfartsmuseets uteservering och talade med formgivaren Claes Feder, Britt-Marie och jag. Claes Feder är mannen som ritade Svenska Amerikalinjens sista stolthet, Kungsholm. Platsen var väl vald för att lyssna till Claes berättelse om sitt liv som designer. Amerikakajen låg rakt under oss och i museet bakom oss kunde vi beskåda SAL:s fartygsmodeller. Intervjun var en av många, sommaren 2005 som Britt-Marie och jag gjorde tillsammans.

2010-02-27T11:22:00.000+01:00

Composing pictures. Still and moving. A book by Don Graham, wellknown among animators. I bought this copy many years ago and now it is falling into bits and pieces.

2010-02-26T11:23:00.000+01:00

Sä här blev Jolosällskapets lilla skrift.

2010-02-26T11:11:00.001+01:00

Tre akvareller. Tre fyrar. Hållö Räbbehuvud och Nidingen.

2010-02-26T10:57:00.002+01:00

Igår besökte jag Brännö. Stod en stund på bryggan västerut. Inget dunk från en fiskebåt.

Därute i snörusket fanns Vinga. Ombonat, ett glas vitt vin och fisksoppa på Värdshuset.

Pannkakor med grädde och sylt därtill.

Någon sjöng att Ada har legat med Harry Potter inatt.

Det var skymning när Brännö försvann akteröver, det snöade ymnigt.

Akvarellen ovan har några år på nacken.

2010-02-26T10:00:00.003+01:00

Four pages of high value for me. At the time.
From The Art of Animation by Bob Thomas

2010-02-25T17:13:00.004+01:00

1984 was the 45th anniversary of the Disney Studio in Burbank. This cover is from the Disney Newsreel, prepared for and by the employees of Walt Disney Productions. After visiting the studios in 82 I was on their mailinglist.

2010-02-25T09:12:00.005+01:00

Mozart. Gjord för en musikrecension. Tänk om jag hade fått höra unge Amadeus improvisera, leta slingor och ackord, på sitt hammarklaver. Eller varför inte stått lutad över Rembrandt när han tecknade.

2010-02-24T10:15:00.008+01:00

Jag försåg mig med cykel, tält, packväskor och sovsäck. Därefter cyklade till Scandiahamnen här i Göteborg och tog båten till Immingham. Jag trampade vidare västerut. Tog färja från Holyhead till Dun Laoghaire på Irland. Vidare västerut, för att till slut hamna på Europas västligaste udde. Där bodde jag hos Mrs Campion, tillbringade kvällarna på Krugers Pub. Såg Blasket Islands i dimma. Vandrade runt i resterna av skolhuset, byggt för filmen Ryan´s Daughter. Tecknade. Skrev dagbok. Sedan cyklade jag hem.
Det var för längesedan. Bron ovan är O`Connel Bridge i Dublin.

2010-02-23T13:16:00.003+01:00

Göran Zachrison var kulturchef på Göteborgs-Tidningen. Han ringde mig en dag och föreslog att vi tillsammans skulle göra ett lördagsporträtt. En aktuell person, Göran skulle skriva och jag teckna en karikatyr. En av dom första vi porträtterade var GPs dåvarande kulturchef Bernt Eklund. Det blev början till en lång serie av porträtt, karikatyrerför min del. Först i GT och sedan GP. I nästan 20 år och det var inte många helger jag missade. Göran och jag kom att ha mycket med varandra att göra genom åren. Jag illustrerade noveller och reportage i GT. Under några år arbetade han som copywriter på en annonsbyrå, och jag illustrerade. Vi gick i Jolos fotspår i Köpenhamn och Stockholm. Kristian och jag besökte Gudrun och Göran i Stockholm. Vi åt och drack och Gudrun berättade om Stendahl och Göran om Hjältevad.
Göran är inte längre med oss. För mig betydde Göran att jag kom in i tidningsvärlden och fick möjligheten att där göra det jag mest av allt älskade: att teckna.

2010-02-23T13:04:00.004+01:00

Peter Lenken filosoferar någonstans i Värmland. Kanske är det utanför Filipstad. Brukligt var att Världens gång-redaktionen en gång om året gjorde en utflykt, för att repa material till en serie artiklar. För publicering under våren. Filipstad? Kanske var Nils Ferlin vårt ämne.

2010-02-23T12:42:00.005+01:00

Lars Dimming och jag var kollegor på GP. Under några år var han korrespondent i London och det var alltid roligt att åka över och göra reportage tillsammans med honom. Jag minns en kväll i Parlamentets pub med mången whisky och jag minns en morgon i det förnäma Cliveden där vi intog morgonmålet i salen där Churchill poängterat för Lady Astor att om han hade varit gift med henne, skulle han ha druckit teet.(?)
Intervjun med Petre gjordes i Göteborg och året var 1993

2010-02-22T17:58:00.002+01:00

Frank Thomas och Ollie Johnston
From the Gothenburg-Post 2007

2010-02-22T17:21:00.004+01:00

Lite mer av Disney. Vår vän atomen fick jag i julklapp. För att dölja att innehållet var en bok var den inslagen i ett stort paket, väldigt stort. Jag plockade bland klapparna under granen, och förstod att någon bok fanns inte där. Inte något paket i det formatet. Vår vän atomen hade jag sett i Hallmans bokhandel, och den boken låg högst upp på min önskelista. Det var en sorgesam eftermiddag den julaftonen, jag propsade på att för egna pengar köpa boken. Klockan närmade sig tre då affärerna stängde. Jag tog på mig för att gå iväg... kanske snöade det och jag hade länsat spargrisen. Då... ville mamma att jag skulle öppna en klapp... den stora. För att få tyst på mig. Så var den julaftonen var räddad.
Jag bläddrar igenom boken femtio år senare. Visst är tanken naiv; atomkraften skulle lösa all världens energiproblem, den var den goda anden i flaskan. Men boken beskriver fint vägen till atomens upptäckt och illustrationerna i gouache är så vackra. Arbetar någon i den tekniken nu för tiden, kanske Tord Nygren? En effekt som ljuset från makarna Curies verkstad... så enkelt fint och för mig för femtio år sedan en upptäkt att ta efter. Ljus och mörker, och intimiteten. Där försigår något där innanför. Och så pumpen med molekyler... se därför blir pumpens vägg varm.

2010-02-22T10:53:00.004+01:00

Det har blivit många böcker genom åren. Hemma fanns endast Världskriget i bild, någon Moberg och en rutig kokbok. När jag fick egen lägenhet skaffade jag genast en bokhylla. I den placerades en radio och en grammofon. En tidig bok i hyllan var Möss och människor av Steinbeck. Inköptes på Eckersteins i Haga. Sedan växte samlingen.
Två kära är dom böckerna som syns ovan. The Art of Animation köpte faster Lisa i New York. Den blev min lärobok i engelska. Jag kunde den nästan utantill. The Art of Walt Disney hittade jag i ett antikvariat på Charing Cross Road i London för många år sedan. Den luktar lump, men är en pärla i samlingen.

2010-02-22T09:35:00.003+01:00

En dag införskaffade jag mjukvaran Painter till min Mac. Nu öppnade sig ett hav av möjligheter...lite trevande letade jag mig fram bland pennor och penslar. Prövade olika gränger, lager, kritor. Ritade, deletade och ritade och... Känslan jag fick var lik den jag förnam då jag som liten stod framför den svarta griffeltavlan som pappa "byggt"; en kolsvart, alldeles orörd yta att fantisera på och känslan av att ingenting var för evigt; misslyckades jag eller tröttnade jag, vips så tog jag trasan i hand och suddade ut. För att sedan börja om, på något nytt... Nu, idag kan jag inte bestämma mig för om detta var något positivt eller negativt...men så var det i alla fall. Vips! så börjar vi om. Ingenting varar för evigt, vips!!! En livshållning?
En av dom första illustrationer som publicerades i GP, gjord i Painter, var fyren ovan. Smörbådan.

2010-02-21T23:25:00.002+01:00

Assar Lindbeck. Ekonom och professor emeritus