Idag är det den 17 maj. För många år sedan var Peter och jag i Oslo denna dag. Jag tecknade från Karl Johans Gate i Oslo. Det var första gången jag sände en bild med hjälp av telefax till redaktionen. Kess var en teknikintresserad man på redaktionen som gillade detta tilltag. Han kallibrerade och fininställde och bad mig sända om och om igen. Från ett postkontor i Oslo. Det blev väl så där...
Bilden ovan är en illustration till en artikel om vargjakt. 

Illustration till en dagsvers. Limerik.

Goda vänner flyttar till Tjörn och startar verksamhet. Jag fick uppdraget att göra en logga. Så här, med varianter blev det. Roligt uppdrag.

Båtbilaga, husbilaga, resbilaga. Inför David Bowies besök i Göteborg publicerade GP en Bowie-bilaga. För den gjorde jag denna teckning, lite i Nermananda. Och lite art deco.

En gång var jag på Bali. Indonesien. Tillsammans med Peder. Höll på att missa tillfället. Hade ogilitigt pass. Fick ett skärt sådant av passpolis och fick lov att komma in i landet. Det var varmt där i landet, hett. Väldigt varmt. Hotellet, ockragult, lutade sig vid en strand. Vi badade i blåa oceanen. Tog en fika med Ulf Gadd. Ulf Gadd som lärde balineser dansa, och tvärtom. Ulf Gadd som nu är död. En dag båtade vi till Lombok. Snorklade i oceanen den blåa. Vi inspekterade en sköldpaddsodling, eller var det krokodiler? eller var det något helt annat? Vi kördes runt ön i en kärra som ville välta, dragen av en haltande, frustande småväxt, söt häst. Vi svalkade oss i poolen, käkade sällsynta?, oformligt fula, illaluktande frukter. Som smakade gott. Brände ryggarna men mådde trots detta fint. Bilden är från Två dagars omslag dagen då texten publicerades. Kanske var det ett år senare. Allt är osäkert. Var vi där? Ja, det är jag säker på.

Mario Cuomo ritade jag vid Demokraternas Convent i New York 1984.

En het vecka som jag mestadels tillbringade i Madison Sq. Garden.

Omslag Två dagar. Jag hade varit i USA, besökt Disney Productions, och inför julen 1996 berättade The Walt Disney Story i Två dagar. Från oss alla till er alla ... var en naturlig rubrik på omslaget. Och musseöron på Disney.

Nu är det helg. Jag är hemma och slukar några böcker. Bla Vi de drunknade.

Desclozeaux som jag såg honom på redaktionen till Le Nouvel Observateur. Där vi hamnade efter en livfull färd genom Paris gator. Blocket är minimalt, pennstumpen döljs av den kraftiga näven. Mannen är stor och en ypperlig tecknare. Det var längesedan jag såg något av honom.

Desclozeaux lärde jag känna i Paris 1982. En gemytlig farbror från Provence som gjorde små humoristiska teckningar med en blyertspennstump. Två ögon och en näsa, sedan var resten av ansiktet ett stort yvigt och svart skägg. Monsieur Desclozeaux talade inte engelska och jag förstod inte franska. Vi tillbringade en hel dag tillsammans i den rymliga parisvåning han bodde i, drack rött vin i stora keramikmuggar och tittade hängivet på Tour de France i TV. Desclozeaux var besatt av Tour de France. På franska redogjorde  han det invecklade rävspel som man måste behärska för att vinna. Långa utläggningar, stirrande på teven. Tystnad på tystnad... Ljudet från trafiken på Boulevarden hördes inte längre, mörkret föll över Paris, jag blev dåsig av vinet från Provence, när natten var tog jag en taxi till Cardinal de Lemoine. Två iakttagelser: På toaletten hemma hos Desclozeaux hängde bredvid spegeln en in inramad pappersservett, skrynklig och dan, med Picassos namnteckning. Kulspetspenna. Taxichauffören som körde mig hem kom från Algeriet.

En tanke. En bild ur en svit bilder jag gjort för Gunilla.

Kamrater på GP. Två dagar-redaktionen.