Ludvig Rasmusson

Jag lyssnar gärna till Ludvig Rasmusson 

när han kåserar, som sista inslag i Godmorgon världen.

En dag för många år sedan satt Anders och jag tillsammans med
Ludvig i hans vindsvåning i Stockholm och lovprisade skator.
Skatorna utanför fönstret. Tjuvaktiga?

Vad det en bok om fågeln som fick oss att göra intervjun?
Konst, jazz, löpning och teckning. Så gick snacket vidare.

Kan det var Ballerinakex som ligger på bordet? 

Nu är Ludvig hedersdoktor!

Och i radion om en halvtimma.

Norman Mailer. 

De nakna och de döda. 

Det var den första boken jag läste av Norman Mailer.

Den senaste handlade om Jesus.

Nu är han död.

Kairo 1999.

Jag stiger ur taxin.

Förvånas över hur enort stor Keopspyramiden är.

Fastnar i en kameldrivares nät.

Köper en scarabe i porslin.

Stumt vandrar jag i värmen.

Taxin som skall ta oss tillbaka till hotellet

rasar ihop.

 

Peter Dahl och berömd målning.

Det hände att man satt på restaurant Kometen på sjuttitalet. Vi var många som där drömde om det stora genombrottet. Filmmanuset som låg i lådan därhemma. Den stora Romanen. Chansen. Och det var också där vi avhandlade dom stora livsfrågorna. Det kunde gå hett till ibland. Skrik och gap. Handgemäng. Ärrare och såssar. Fanns högern? Fascister!

" Hur fan kunde han få stipendium ... han kan ju för h-e inte mål Har du sett utställningen på Maneten...???!!!!!. Ja det är ju för  jävligt". 

Någon gjorde entré som hade stött ihop med Warhol i New York. Det var stort. En vinare till.

Peter Dahl höll hov vid ett av dom vitdukade borden. Han var lärare på Valands konstskola. Ett inte då helt lättskött pastorat. Nu jävlar skulle det tecknas modell! Peter berättade om livet i Norge. Om perspektiv och tennsoldater. Förkortningar, ljus, skugga. Modellteckningens grunder. Alltid rolig att lyssna till.

När klockan närmade sig ett kördes vi ut. Stolarna ställdes upp på borden. Och hade man tur kunde man få skjuts hem av någon av servitriserna. Vi togs väl om hand. Det var roliga år.

Vi var alla unga. 

 

Hon satt i sätet snett emot mig häromdagen.

Det var på spårvagn linje nio på väg västerut.

She was sitting just beside me.

On Line nine. The one leading to the west.

Det har snöat och det snöar fortfarande. 

Högtiderna är lagda åt sidan och nu, nej imorgon, är vardag.

Rumstera om i kontoret. Inhandla papper och pennor.

Sopa golv, bygga hyllor, ställa böcker på plats.

Goda föresatser skall följas.

It snowed och it´s still snowing.

No more celebrations, tomorrow is an ordinary weekday.

Make my office, buy paper and pencils.

Sweep the floor, shelves to be built, put books in order.

Promises were made.

Now to be obeyed.

Spårvagn linje tre eller nio.

... och ytterligare porträtt från spårvagnsresa. 

And another portrait from my Faces-file.

Jag har åkt spårvagn nästan dagligen det senaste året. Då har jag passat på att studera människor. Intensivt och länge. Memorerat och lagrat hakor, näsor, öron, kinder, munnar, ögon, nackar läppar, ögonbryn, frisyrer och skallar. Att resa från Vagnhallen till Järntorget kan bli en upplevelse. Jag uppdaterar mitt arkiv, under rubriken Nyllen. 

Porträttet nedan är ett framletat exemplar ur den filen. 

Going by tram can be an experience. Not having a car I have done that frequently last year. I am sharply noticing noses, ears, mouths, chins, necks. I am updating my Faces-file. 

The result can be like the portrait below.

 

Jag blir medveten om Mont Blanc-pennans rispande mot papperet.

Hejdar mig i mitt ivriga tecknande, begrundar, måttar. Och lyssnar.

.. och vem var det som ringde till dig den där dagen ...? Frågan ställs igen.Tystnad. Återigen. Intet svar.

Pastorn från Knutby knäpper sina nävar. Slänger en blick åt mitt håll. Och ett annat.

Advokat Ola Nordström väntar sig svar och tuggar på pennan.

Jag har lagt ned min Mont Blanc.

Vet du vem som ringde till dig? Advokaten igen.

Barnflickan alldeles vid min sida dröjer. Förstår hon frågan?

Håret döljer hennes ansikte, hon sänker huvudet som till bön.

Nu råder en dödens tystnad i salen.

Advokaten åter entonigt: Minns du vem som ringde till dig, den där dagen?

"Gud"

Och barnflickan som köpt en pistol på plattan i Stockholm ser alldeles riktig ut.

Jag återupptar ritandet.

Snart är min tid ute. DN vill ha min stol.

 

Kom att tänka på Peter Lenken idag.

  Alla  roliga jobb vi gjort tillsammans. Ragnar Myrsmeden, Tomi Ungerer, Gruk, Nobelfest, Humorfestival, Mauritius, Göta Kanal, Caféliv, Bokmässan i Frankfurt, Runt en sjö, Garpen, Brögger, Bendix, Lutande tornet i Pisa, Filipstad, HC Andersen, Tyko Brahe, Snoddas, Docklands, Hyde Park, Feliks Topolski, mm. mm. Som chef för PKM och med benäget bistånd från Arsenal, Manchester City, Hammarby, AIK, Gais m fl har han även rasslat in en ganska stor summa pengar som fick oss att känna oss lite rika. Mer skall det bli. Det har vi i PKM lovat varandra.  

Today I came to think of Peter Lenken.

A good friend of mine and a fellow-traveller through my years at the Gothenburg-Post. All jobs we have done together: Tomi Ungerer, Pisa, Docklands, Hyde Park, Feliks Topolski, Bookfair in Frankfurt, Suzanne Brögger, Pisa in Italy, Gruk, Göta Kanal and many more. Being the boss of PKM, and with the help of Arsenal, Manchester City, Hammarby AIK, Gais and many other footballteams he has managed to sweep in a rather big sum of money. Made us feel wealthier for a while. There will be more of that in times to come, we in PKM have promised eachother. 

 

Once I went to Bali.

Many years ago it was. Peder and I. Unforgettable ten days. 

Constantly sketching temples, ancient sculptures and people.

We met Ulf Gadd, a wellknown choreographer.

Took a boat to Lombok.

Met the monkeys. Did snorkling. 

The sketches above are two of the published ones.

 I found them while looking thru my archive. A memory.