Omslag Två dagar. Jag hade varit i USA, besökt Disney Productions, och inför julen 1996 berättade The Walt Disney Story i Två dagar. Från oss alla till er alla ... var en naturlig rubrik på omslaget. Och musseöron på Disney.

Nu är det helg. Jag är hemma och slukar några böcker. Bla Vi de drunknade.

Desclozeaux som jag såg honom på redaktionen till Le Nouvel Observateur. Där vi hamnade efter en livfull färd genom Paris gator. Blocket är minimalt, pennstumpen döljs av den kraftiga näven. Mannen är stor och en ypperlig tecknare. Det var längesedan jag såg något av honom.

Desclozeaux lärde jag känna i Paris 1982. En gemytlig farbror från Provence som gjorde små humoristiska teckningar med en blyertspennstump. Två ögon och en näsa, sedan var resten av ansiktet ett stort yvigt och svart skägg. Monsieur Desclozeaux talade inte engelska och jag förstod inte franska. Vi tillbringade en hel dag tillsammans i den rymliga parisvåning han bodde i, drack rött vin i stora keramikmuggar och tittade hängivet på Tour de France i TV. Desclozeaux var besatt av Tour de France. På franska redogjorde  han det invecklade rävspel som man måste behärska för att vinna. Långa utläggningar, stirrande på teven. Tystnad på tystnad... Ljudet från trafiken på Boulevarden hördes inte längre, mörkret föll över Paris, jag blev dåsig av vinet från Provence, när natten var tog jag en taxi till Cardinal de Lemoine. Två iakttagelser: På toaletten hemma hos Desclozeaux hängde bredvid spegeln en in inramad pappersservett, skrynklig och dan, med Picassos namnteckning. Kulspetspenna. Taxichauffören som körde mig hem kom från Algeriet.

En tanke. En bild ur en svit bilder jag gjort för Gunilla.

Kamrater på GP. Två dagar-redaktionen.

Detta häfte köpte jag i Gams färghandel på torget i Uddevalla. Gams hade en litet skyltfönster ägnat åt konstnärsmaterial. Trälådor med vackra färgpennor. Askar fyllda med akvarellfärger. Vackra keramikskålar att ställa penslar i. Paletter, kritor, ritblock. Ibland fanns en tavla i fönstret målad av någon konstnär i staden. Ibland lades några böcker fram. En dag låg där några instruktionshäften från ett amerikanskt förlag, Walter T Foster, i fönstret. ADVANCED ANIMATION by Preston Blair.  Learn how to draw animated cartoons.!! Helt otroligt. Jag inhandlade det enda exemplaret och fick en första inblick i hur det går till att teckna film. Pappa snickrade ihop ett animationsbord, och det investerades i en pennvässare med vev. Faber Castell. Häftet har följt mig genom åren, blivit väldigt illa åtgånget. Någon sida saknas. Den dyker upp då och då på auktionssajter. Alla illa medfarna. Jag bläddrar med glädje i mitt exemplar.

Idag är det fredag. Vi tar det lugnt.

Dom stora passionerna. Birgitta Leufstadius tog mig med på en resa till Verona. Vi hälsade på hos Julia och tittade upp mot balkongen. Vi åt en god middag med gott italienskt vin. Innan jag gick till sängs ritade jag av mig. Nästa dag lämnade vi Verona och for till Stromboli. En annan stor passion. 

Bilden ovan är till en artikel om Way out west. En bild som vore svår att göra utan dator. Och så rolig att göra med hjälp av den nya tekniken.

Trots allt.

Dronten, the Dodobird, är en sedan länge utdöd fågel, som en gång levde på Mauritius. Dronten var stor, fet och smakade gott. Nittonhundraåttiotvå, låt oss säga att det var då, blev Peter Lenken redaktör för Världens gång, en sk lättsam sida i GP. Peter hade idéer. Fullt av. En var att låta dronten få bli en vinjett för sidan. Jag fick uppdraget att rita dronten. Den har under åren förändrats en hel del. Numera dyker den upp då och då som en liten påminnelse om att den trots allt inte är utdöd.