http://blur.by/1fbmMwQ

 

This might be true a couple of years from now.

A sketch I did many years ago, when this

was really science fiction.

Welcome to the space.

Mars next.

Fridaytomorrow

 

New York / Illustrator

This is my first illustration I made in Illustrator. I was eager learning computerdrawing. Where i worked there was a young lady, who had the knowledge. She knew how to work in Photoshop. I was amazed of what the little machine could do. She showed me!

I got a computer, a Mac, and I bought all of those very thick manuals, there were. I started in Painter then Photoshop ...It took a long time before I opened Illustrator. I thought it so far away from what I was used to work with: Pen and paper.

One day I got an assignment I found suitable for Illustrator. I started to read the manuals, every evening at bedtime, rushed to the computer, did what the manual told me to do, alas it worked.

The illustration above was made to an article about the work at UN. Many straight lines, many shades, many layers, very much trial and error. This year I think I will try the canvas and oil. On an easel.

 

Once upon a time 

I went to Dharamsala. 

There I learned to know this humble man playing on his drum and acting those two dolls. Although I did not understand what they said, they pleased me in acting universal gestures. The performance was magic. It all took place on the sloop of the big mountains in northerna India.

 

Torggatan femstrecksju. 

Köket spis vask piano metronom.

Robert och jag i fem år.

Från ett havererat? bokprojekt.

 

FOUR IMAGES/FOUR AUTHORS

I  invite you to take a look at

four of my portraits exhibited at

Ullman Gallery this autumn. 

Who are they?

Enjoy

What a Mess ...

Jag har aldrig närmare besökt den finska, åländska skärgården. Några stora fyrplatser, fartyg Stockholm Mariehamn Helsingfors, så ser mina besök ut. 

     Den bohuslänska skärgården däremot är mig välbekant. Jag har färdats i den upp och ned, inomskärs och utomskärs. Höst, vår och sommar. I storm och stiltje, i regn snö och hagel. Dykt efter musslor och vrak, dörjat makrill, dragit torsk. Fått haj på krok, sett tumlare föröver, tappat dragg, skörat segel, kapsejsat. Stött på grund, fått motorhaveri, tappat roder, ramlat överbord, fått fingrar klämda, sjösjuk och solbränd. På Väderöbod såg jag solen förmörkas genom sotigt glas. Och allt detta, för många år sedan.
      Den finska skärgården har jag  tagit del av i litteraturen.
Det finns texter, böcker som jag alltid återvänder till någon gång under året. Texter av Joyce, Martinsson, Jolo, Hemingway, Lindgren, Berger ... texter som aldrig vill lämna mig, dö. En sådan text är en en åldrande mans betraktelse över ett skeende och förändring och som har den finska skärgården som spelplats. 
    Idag är även jag en sådan åldrande man, men boken, texten har funnits med mig ända sedan jag första gången fann den i antikvariet Samlaren på Södra hamngatan i Göteborg, och då, den gången var jag en om inte ung så i alla fall yngre man som ännu inte upplevt förändringen, svängningen kring axeln. Nu är den svängd och jag är förlikad med att ha passerat livets höjdpunkt. Sitter nöjd. En vän bekände häromdagen att han tycker det gott, skönt att vara äldst på jobbet. Vi stod lutade över ett uppduka julbord på Restaurang Kometen, och jag undrar om det inte var där som axelsvängningen ägde rum, så sakta. så sakta. För många år sedan.
Här är i alla fall raderna:

Sommaren har en vecka som liknar ingen annan. Det är veckan kring mitten av juli. Då svänger sommaren sig kring sin axel. Då ändrar sig på några dagar allt. Före den ser vi ut längs en rad av dagar, som utan slut tycks skjuta sig in bakom varandra, i ett oändligt långt perspektiv. Efter den har vi bara en liten frist av dagar kvar. Det är en vecka som tar ifrån oss mer än någon annan förmår ge.
     Men annorlunda är inte livet självt. Där ändrar sig också allt på några år. Ännu igår kunde livet tyckas ligga framför oss. Och idag förefaller det mesta passerat. De obegränsade löftena om kommande år faller av som tomma blomhängen som aldrig satt frukt.

A cute figure

Today is the first day of the Winter to come.

 I read about Momin and I read a book by Cole.

I bring my bag for the gym this evening. I walk the path to my Studio, not far away. I take the elevator, the third floor. A dog, Selma whishes me welcome. I take off my coat. I approach the Cintique, I switch on ny Mac  and up on the screen comes this cute figure.

I drew this picture many years ago. It should be a Marilyn Monroe, and the text was about the Hollywood ladies. I had fun drawing those girls, and I wish I had a similar assignment today. Then I perhaps had made them another style, although I like the way this Monroe is done. 

And now back to my job of today. 

A cover for a book about the Swedish artist, Evert Taube.

Det är lördag.

Jag plöjer i lådan av gamla bilder. Akvareller, porträtt, kommentarer. 

Och upp kommer dom här bilderna.  Kilpisjärvi, några hus, ett hotell och ett stycke väg i norraste Finland. Strax utanför. Och vad gjorde Gert och jag där? Jo, vi var komna till målet av en lång färd. En reportageresa som som började i Gibraltar, slingrade sig genom Europa och änadade långt däruppe i norr. Från Gibraltar till Treriksröset var uppdraget. Inte dom stora vägarna, inte dom stora städerna skulle skildras. Nej allfartsvägar gällde. Nu blev det inte helt så. Madrid Lissabaon Liverpool, vi kunde inte motstå.

Buss tåg och bil och flyg var färdsätten. Treriksröset kom vi aldrig till. Myrmarken ditut varken bar eller brast. Jag glömmer inte att vi tillbringade en kväll i en cementfuktig källare, kallad pub, och där tryckte i oss ett par burkar Lapin Kulta, lyssnade på hetsig finska, och studerade med stigande nyfikenhet en yngling som robotliknande drog i en enarmad bandit hela kvällen, Vi väntade att han skulle få den stora kovan. Någon dam fanns inte inom räckhåll och berusningsgraden var hög. Det stank ...  Kanske var det en lördagskväll. Morgonen därpå for vi till Kiruna, och jag tror att vi så småning tog in på hotell i Björkliden. Badade bastu med utsikt mot Lapporten.

Så slutade en resa som började med apsafari i Gibraltar.