Feliks Topolski 1983 besöker jag London tillsammans med Peter Lenken, redaktör på GP. Det är tidig vår. Det är om den vi skall berätta för tidningens läsare. Vi går långa sträckor, vi bor i Bayswater och besöker Ye Olde Cheshire Cheese på Fleet Street.
Jag föreslår att vi skall försöka få träffa Feliks Topolski, en tecknare som jag länge beundrat och skulle vilja träffa; se i original. På en telefonsvarare får jag veta att Mr Topolski tar emot besök på torsdagar. Idag! Vi tar vi en taxi till Hungerford Bridge där Feliks Topolski har sin atelje. Under bron, djupt inne i valven. Sittande i lotusställning på sin säng, med porträtt av Gandhi på väggen bakom tar han emot oss. Det luktar källare, fukt och mögel. Glimmande glödlampor skapar en trolsk stämmning, och sakta vandrar vi vördnadsfullt runt pelare och valv. Vi är besökare från Japan, Tyskland och USA och vi lyssnar till vad Mr Topolski har att säga. Om världen och freden och livet och konsten. Och överallt bilder: teckningar och målningar. På en bänk, hittar jag drivor med exemplar av Topolski´s Chronicle; ett vikt 70x100 ark i lump-papper, med stort uppdragna teckningar på. En oregelbundet utkommen publikation från adress Hungerford Bridge.
Jag minns att när Mr Topolski fick teckningen ovan i sin hand, tummade han på den en stund; ...lät tummen liksom känna papperets gräng och sa sedan:
Oooh, I see. You are a noseman.
Med en bunt Krönikor i våra väskor blir vi körda av mrs Topolski? till Oxford street. Besöket är över.
