Jag blir medveten om Mont Blanc-pennans rispande mot papperet.
Hejdar mig i mitt ivriga tecknande, begrundar, måttar. Och lyssnar.
.. och vem var det som ringde till dig den där dagen ...? Frågan ställs igen.Tystnad. Återigen. Intet svar.
Pastorn från Knutby knäpper sina nävar. Slänger en blick åt mitt håll. Och ett annat.
Advokat Ola Nordström väntar sig svar och tuggar på pennan.
Jag har lagt ned min Mont Blanc.
Vet du vem som ringde till dig? Advokaten igen.
Barnflickan alldeles vid min sida dröjer. Förstår hon frågan?
Håret döljer hennes ansikte, hon sänker huvudet som till bön.
Nu råder en dödens tystnad i salen.
Advokaten åter entonigt: Minns du vem som ringde till dig, den där dagen?
"Gud"
Och barnflickan som köpt en pistol på plattan i Stockholm ser alldeles riktig ut.
Jag återupptar ritandet.
Snart är min tid ute. DN vill ha min stol.
