Vi satt på Sjöfartsmuseets uteservering och talade med formgivaren Claes Feder, Britt-Marie och jag. Claes Feder är mannen som ritade Svenska Amerikalinjens sista stolthet, Kungsholm. Platsen var väl vald för att lyssna till Claes berättelse om sitt liv som designer. Amerikakajen låg rakt under oss och i museet bakom oss kunde vi beskåda SAL:s fartygsmodeller. Intervjun var en av många, sommaren 2005 som Britt-Marie och jag gjorde tillsammans.

Composing pictures. Still and moving. A book by Don Graham, wellknown among animators. I bought this copy many years ago and now it is falling into bits and pieces.

 

Sä här blev Jolosällskapets lilla skrift.

Tre akvareller. Tre fyrar. Hållö Räbbehuvud och Nidingen.

 

Igår besökte jag Brännö. Stod en stund på bryggan västerut. Inget dunk från en fiskebåt.

Därute i snörusket fanns Vinga. Ombonat, ett glas vitt vin och fisksoppa på Värdshuset.

Pannkakor med grädde och sylt därtill.

Någon sjöng att Ada har legat med Harry Potter inatt.

Det var skymning när Brännö försvann akteröver, det snöade ymnigt.

Akvarellen ovan har några år på nacken.

 

Four pages of high value for me. At the time.
From The Art of Animation by Bob Thomas

1984 was the 45th anniversary of the Disney Studio in Burbank. This cover is from the Disney Newsreel, prepared for and by the employees of Walt Disney Productions. After visiting the studios in 82 I was on their mailinglist.

Mozart. Gjord för en musikrecension. Tänk om jag hade fått höra unge Amadeus improvisera, leta slingor och ackord, på sitt hammarklaver. Eller varför inte stått lutad över Rembrandt när han tecknade.

Jag försåg mig med cykel, tält, packväskor och sovsäck. Därefter cyklade till Scandiahamnen här i Göteborg och tog båten till Immingham. Jag trampade vidare västerut. Tog färja från Holyhead till Dun Laoghaire på Irland. Vidare västerut, för att till slut hamna på Europas västligaste udde. Där bodde jag hos Mrs Campion, tillbringade kvällarna på Krugers Pub. Såg Blasket Islands i dimma. Vandrade runt i resterna av skolhuset, byggt för filmen Ryan´s Daughter. Tecknade. Skrev dagbok. Sedan cyklade jag hem.
Det var för längesedan. Bron ovan är O`Connel Bridge i Dublin.

Göran Zachrison var kulturchef på Göteborgs-Tidningen. Han ringde mig en dag och föreslog att vi tillsammans skulle göra ett lördagsporträtt. En aktuell person, Göran skulle skriva och jag teckna en karikatyr. En av dom första vi porträtterade var GPs dåvarande kulturchef Bernt Eklund. Det blev början till en lång serie av porträtt, karikatyrerför min del. Först i GT och sedan GP. I nästan 20 år och det var inte många helger jag missade. Göran och jag kom att ha mycket med varandra att göra genom åren. Jag illustrerade noveller och reportage i GT. Under några år arbetade han som copywriter på en annonsbyrå, och jag illustrerade. Vi gick i Jolos fotspår i Köpenhamn och Stockholm. Kristian och jag besökte Gudrun och Göran i Stockholm. Vi åt och drack och Gudrun berättade om Stendahl och Göran om Hjältevad.
Göran är inte längre med oss. För mig betydde Göran att jag kom in i tidningsvärlden och fick möjligheten att där göra det jag mest av allt älskade: att teckna.

Peter Lenken filosoferar någonstans i Värmland. Kanske är det utanför Filipstad. Brukligt var att Världens gång-redaktionen en gång om året gjorde en utflykt, för att repa material till en serie artiklar. För publicering under våren. Filipstad? Kanske var Nils Ferlin vårt ämne.

Lars Dimming och jag var kollegor på GP. Under några år var han korrespondent i London och det var alltid roligt att åka över och göra reportage tillsammans med honom. Jag minns en kväll i Parlamentets pub med mången whisky och jag minns en morgon i det förnäma Cliveden där vi intog morgonmålet i salen där Churchill poängterat för Lady Astor att om han hade varit gift med henne, skulle han ha druckit teet.(?)
Intervjun med Petre gjordes i Göteborg och året var 1993

Frank Thomas och Ollie Johnston
From the Gothenburg-Post 2007

Lite mer av Disney. Vår vän atomen fick jag i julklapp. För att dölja att innehållet var en bok var den inslagen i ett stort paket, väldigt stort. Jag plockade bland klapparna under granen, och förstod att någon bok fanns inte där. Inte något paket i det formatet. Vår vän atomen hade jag sett i Hallmans bokhandel, och den boken låg högst upp på min önskelista. Det var en sorgesam eftermiddag den julaftonen, jag propsade på att för egna pengar köpa boken. Klockan närmade sig tre då affärerna stängde. Jag tog på mig för att gå iväg... kanske snöade det och jag hade länsat spargrisen. Då... ville mamma att jag skulle öppna en klapp... den stora. För att få tyst på mig. Så var den julaftonen var räddad.
Jag bläddrar igenom boken femtio år senare. Visst är tanken naiv; atomkraften skulle lösa all världens energiproblem, den var den goda anden i flaskan. Men boken beskriver fint vägen till atomens upptäckt och illustrationerna i gouache är så vackra. Arbetar någon i den tekniken nu för tiden, kanske Tord Nygren? En effekt som ljuset från makarna Curies verkstad... så enkelt fint och för mig för femtio år sedan en upptäkt att ta efter. Ljus och mörker, och intimiteten. Där försigår något där innanför. Och så pumpen med molekyler... se därför blir pumpens vägg varm.

Det har blivit många böcker genom åren. Hemma fanns endast Världskriget i bild, någon Moberg och en rutig kokbok. När jag fick egen lägenhet skaffade jag genast en bokhylla. I den placerades en radio och en grammofon. En tidig bok i hyllan var Möss och människor av Steinbeck. Inköptes på Eckersteins i Haga. Sedan växte samlingen.
Två kära är dom böckerna som syns ovan. The Art of Animation köpte faster Lisa i New York. Den blev min lärobok i engelska. Jag kunde den nästan utantill. The Art of Walt Disney hittade jag i ett antikvariat på Charing Cross Road i London för många år sedan. Den luktar lump, men är en pärla i samlingen.

En dag införskaffade jag mjukvaran Painter till min Mac. Nu öppnade sig ett hav av möjligheter...lite trevande letade jag mig fram bland pennor och penslar. Prövade olika gränger, lager, kritor. Ritade, deletade och ritade och... Känslan jag fick var lik den jag förnam då jag som liten stod framför den svarta griffeltavlan som pappa "byggt"; en kolsvart, alldeles orörd yta att fantisera på och känslan av att ingenting var för evigt; misslyckades jag eller tröttnade jag, vips så tog jag trasan i hand och suddade ut. För att sedan börja om, på något nytt... Nu, idag kan jag inte bestämma mig för om detta var något positivt eller negativt...men så var det i alla fall. Vips! så börjar vi om. Ingenting varar för evigt, vips!!! En livshållning?
En av dom första illustrationer som publicerades i GP, gjord i Painter, var fyren ovan. Smörbådan.

Assar Lindbeck. Ekonom och professor emeritus

James Brown

Fyra dimmiga, regnblöta dagar besökte Inga-Lill och jag Shetlandsöarna. Vi bodde på B&B i Lerwick. Öl drack vi på byns enda? pub och mat åts med pinnar på en kinakrog. Fåren var tovigt färgade och vinden rev i deras ull.