Lite mer av Disney. Vår vän atomen fick jag i julklapp. För att dölja att innehållet var en bok var den inslagen i ett stort paket, väldigt stort. Jag plockade bland klapparna under granen, och förstod att någon bok fanns inte där. Inte något paket i det formatet. Vår vän atomen hade jag sett i Hallmans bokhandel, och den boken låg högst upp på min önskelista. Det var en sorgesam eftermiddag den julaftonen, jag propsade på att för egna pengar köpa boken. Klockan närmade sig tre då affärerna stängde. Jag tog på mig för att gå iväg... kanske snöade det och jag hade länsat spargrisen. Då... ville mamma att jag skulle öppna en klapp... den stora. För att få tyst på mig. Så var den julaftonen var räddad.
Jag bläddrar igenom boken femtio år senare. Visst är tanken naiv; atomkraften skulle lösa all världens energiproblem, den var den goda anden i flaskan. Men boken beskriver fint vägen till atomens upptäckt och illustrationerna i gouache är så vackra. Arbetar någon i den tekniken nu för tiden, kanske Tord Nygren? En effekt som ljuset från makarna Curies verkstad... så enkelt fint och för mig för femtio år sedan en upptäkt att ta efter. Ljus och mörker, och intimiteten. Där försigår något där innanför. Och så pumpen med molekyler... se därför blir pumpens vägg varm.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar