Peter Dahl och berömd målning.
Det hände att man satt på restaurant Kometen på sjuttitalet. Vi var många som där drömde om det stora genombrottet. Filmmanuset som låg i lådan därhemma. Den stora Romanen. Chansen. Och det var också där vi avhandlade dom stora livsfrågorna. Det kunde gå hett till ibland. Skrik och gap. Handgemäng. Ärrare och såssar. Fanns högern? Fascister!
" Hur fan kunde han få stipendium ... han kan ju för h-e inte mål Har du sett utställningen på Maneten...???!!!!!. Ja det är ju för jävligt".
Någon gjorde entré som hade stött ihop med Warhol i New York. Det var stort. En vinare till.
Peter Dahl höll hov vid ett av dom vitdukade borden. Han var lärare på Valands konstskola. Ett inte då helt lättskött pastorat. Nu jävlar skulle det tecknas modell! Peter berättade om livet i Norge. Om perspektiv och tennsoldater. Förkortningar, ljus, skugga. Modellteckningens grunder. Alltid rolig att lyssna till.
När klockan närmade sig ett kördes vi ut. Stolarna ställdes upp på borden. Och hade man tur kunde man få skjuts hem av någon av servitriserna. Vi togs väl om hand. Det var roliga år.
Vi var alla unga.
