Inte en dag utan ett streck
En dag tömde jag alla mina arkivskåp och pappkartonger på sitt
innehåll: 40 års tidningstecknande blev drygt en kubikmeter
papper, teckningar och akvareller. Allt osorterat, huller om buller.
Jag såg och mindes. När en bonde på Västgötaslätten gjort ett
silverfynd i sin åker, när vi färdades i eka i Kinnekulles inre,
när Ragnar Myrsmeden berättade om sitt möte med Ragnar Östberg
i vargskinnspäls på släde. När jag porträtterade sheriffen i Tuscola,
en liten stad på den amerikanska prärien; när Dalai Lama tog emot
oss i sitt palats i Dharamsala, och när jag en eftermiddag sitter och
samtalar och ritar av Ragnar Thoursie.
Ja så kan jag hålla på... teckningar, hågkomster, teckningar.
Ett år har det tagit att sortera dessa bilder. Gallra och plocka
ihop, skriva och redigera samman till en bok.
300 teckningar har det blivit; reportage, karikatyrer,
kommentarer, porträtt, illustrationer. Samlat på en DVD-skiva att
lämna till tryck. Kanske kan någon vara intresserad.
Krokar är utslängda. Jag får se om jag får napp.

Mamman och den vilda Bebin
1980 publicerades boken som blivit en klassiker.
Mamman och den vilda Bebin skrevs av Barbro Lindgren
och illustrerades av Eva Eriksson.
Ömma, små krafsiga bilder som berättade texten
på ett varsamt sätt. Så fina.
Jag köpte boken, reste upp till Stockholm för att
träffa Eva. Anders följde med och intervjuade.
Vi drack kaffe och åt kanelbulle på Stockholms stadsmuseum.
Text och bild hamnade så småningom på Världen gång i
Göteborgs-Posten.

James Joyce
Kenneth och jag gick samtidigt på "Slöjdis". Kenneth spelade klarinett, var lite äldre än oss andra. Ofta satt han i någon fönsternisch, djupt försjunken i en bok. Joseph Conrad, Sartre, Camus, Charles Dickens, Lars Ahlin, Guy de Maupassant, Tom Wolfe, Herbert Melville, Edgar Allan Poe, Harry Martinsson, Sara Lidman, August Strindberg, John Steinbeck, Franz Kafka, Per Rådström, Aksel Sandemose, Thomas Mann, Jan Fridegård.... författare jag minns han läste och vars böcker han satte i mina händer. Kenneth lärde mig spela en tolvtakters blues i C-dur på aulans piano och avslöjade harmoniernas hemligheter; tillsammans med honom lyssnade jag för första gången på Miles Davis, Bunk Johnson, Arnold Schönberg, Bix Beiderbecke, Maurice Ravell, Eddie Condon, Claude Debussy, Charlie Parker, Lennie Tristano, Thelonius Monk, Bachs Goldbergvariationer, Johny Dodds...(men han var ingen vän av Rolling Stones, Beatles eller Bob Dylan!) ; han guidade mig runt i Göteborgs "undre värld"... tillsammans besökte vi ofta Inge Schiölers "Rödhårig modell" och Edward Munchs "Sjuk flicka" på Göteborgs konstmuseum; allt detta var jungfrulig mark för en sjuttonåring från Uddevalla. Kenneth var ett Universitet.
En bok som han nästan alltid bar med sig i kavajens ficka var James Joyces Odysseus , utgiven i Bonniers Panacheserie, översatt av Thomas Warburton. Jag tror att Kenneth kunde vissa avsnitt utantill. Molly Blooms monolog, Leopolds dassbesök; han läste, läste om och läste högt och det var svårt att inte bli nyfiken på Joyce. Kenneth propagerade för James Joyce!
Jag inhandlade ett exemplar av boken på Eckersteins bokhandel, bytte till mig en cykel mot en soffa och trampade till Dublin. Gick i Father Conmees fotspår, besökte Martello Tower, doppade foten i det snorgröna havet, slängde mig över det smidda staketet vid Eccles Street, precis som Jolo och Leopold Bloom, och satt likt Stephen Daedalus på The Library vid Kildare Street. Tecknade.
Cyklade hem och blev medlem i The James Joyce Society of Sweden and Finland; lärde känna Johannes Hedberg, sällskapets grundare som såg till att en minnesplatta sattes upp på huset där Sylvia Beach haft sin bokhandel Shakespeare & Company på rue l´Odeon i Paris. Det var Sylvia Beach som på sitt förlag såg till att boken blev publicerad.
Någon gång under året tar jag fram ett av mina exemplar och läser ett kapitel.

... och Tizian!

David Levine
One of my first attempts to become a newspaper artist was in the sixties.
The war in Viet-Nam was going on. The political cartoonists were in
full swing. There were many good faces to carve.
I sent a cartoon to Aftonbladet, a paper in Sweden. It was a double-portrait; Nixon and Kissinger in the way the kings on a playing-card are depicted. Bombs in the background. I got a kindly written letter back from Mr Glans telling me they had Ewert Karlsson and at the same time wishing me a bright future in the field of cartooning.
By that time an american artist was introduced in Dagens Nyheter. Swedens by then foremost morningpaper. His name was David Levine and he was outstanding. From then on his art were to be published in DN. One big reason to buy that paper. (In addition there were Rit-Ola, MartinLamm, Björn Berg, Margareta Sylwan and Ströyer)
David Levine passed away December last year.
In my bookcase I have a couple of books on David Levine.
One of them looks like above. And there is a fantastic Nixon too.