James Joyce
Kenneth och jag gick samtidigt på "Slöjdis". Kenneth spelade klarinett, var lite äldre än oss andra. Ofta satt han i någon fönsternisch, djupt försjunken i en bok. Joseph Conrad, Sartre, Camus, Charles Dickens, Lars Ahlin, Guy de Maupassant, Tom Wolfe, Herbert Melville, Edgar Allan Poe, Harry Martinsson, Sara Lidman, August Strindberg, John Steinbeck, Franz Kafka, Per Rådström, Aksel Sandemose, Thomas Mann, Jan Fridegård.... författare jag minns han läste och vars böcker han satte i mina händer. Kenneth lärde mig spela en tolvtakters blues i C-dur på aulans piano och avslöjade harmoniernas hemligheter; tillsammans med honom lyssnade jag för första gången på Miles Davis, Bunk Johnson, Arnold Schönberg, Bix Beiderbecke, Maurice Ravell, Eddie Condon, Claude Debussy, Charlie Parker, Lennie Tristano, Thelonius Monk, Bachs Goldbergvariationer, Johny Dodds...(men han var ingen vän av Rolling Stones, Beatles eller Bob Dylan!) ; han guidade mig runt i Göteborgs "undre värld"... tillsammans besökte vi ofta Inge Schiölers "Rödhårig modell" och Edward Munchs "Sjuk flicka" på Göteborgs konstmuseum; allt detta var jungfrulig mark för en sjuttonåring från Uddevalla. Kenneth var ett Universitet.
En bok som han nästan alltid bar med sig i kavajens ficka var James Joyces Odysseus , utgiven i Bonniers Panacheserie, översatt av Thomas Warburton. Jag tror att Kenneth kunde vissa avsnitt utantill. Molly Blooms monolog, Leopolds dassbesök; han läste, läste om och läste högt och det var svårt att inte bli nyfiken på Joyce. Kenneth propagerade för James Joyce!
Jag inhandlade ett exemplar av boken på Eckersteins bokhandel, bytte till mig en cykel mot en soffa och trampade till Dublin. Gick i Father Conmees fotspår, besökte Martello Tower, doppade foten i det snorgröna havet, slängde mig över det smidda staketet vid Eccles Street, precis som Jolo och Leopold Bloom, och satt likt Stephen Daedalus på The Library vid Kildare Street. Tecknade.
Cyklade hem och blev medlem i The James Joyce Society of Sweden and Finland; lärde känna Johannes Hedberg, sällskapets grundare som såg till att en minnesplatta sattes upp på huset där Sylvia Beach haft sin bokhandel Shakespeare & Company på rue l´Odeon i Paris. Det var Sylvia Beach som på sitt förlag såg till att boken blev publicerad.
Någon gång under året tar jag fram ett av mina exemplar och läser ett kapitel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar