Kan du rita kläder? frågade mig Catharina, GPs moderedaktör, en dag. Jag vet inte svarade jag och så for vi ned till Paris och den vårens Haute Couture-visningar. Jag kom så att teckna från modevisningarna i Paris i nästan tio år.
Som enda tecknare vid catwalken blev man respekterad; dvs. om man väl hade lyckats ta sig in, fått en personlig inbjudan i sirlig piktur. Une Carte! Jag slapp trängas med skrikande, hysteriskt knöende fotografer utan gavs plats längst fram vid catwalken. Ett skissblock och en Mount Blanc. Mörkret sänkte sig i lokalen; ibland ett tält uppställt på en av Louvrens gårdar, ibland i något av dom stora hotellen, och visningen körde igång. Nu gällde det att teckna och anteckna.
Skisserna från visningarna arbetade jag ut när jag på kvällen återvände till hotellrummet, ommöblerat för att passa som arbetsrum; ritbord vid fönstret, lämplig kontakt för hårtorken, akvarellåda, vattenskål och ett glas rött vin vid sidan av. TVn på väggen stod på för att jag skulle vänja mig vid franskan.
Hårtorken? För att snabbtorka akvarellerna.
Jag minns med glädje dom "parisåren" Reportagen redigerades med finess och gjordes alltid ut på flera sidor. Jag lärde känna Paris och fick inblick i modevärlden, och det var en upplevelse. Men allt har sin tid. När nittiotalet gick mot sitt slut kunde Catharina och jag inte uppamma samma intresse för modevisningarna som tidigare.
Det kändes tomt och vi gjorde vårt sista modereportage. Andra uppgifter väntade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar