Desclozeaux lärde jag känna i Paris 1982. En gemytlig farbror från Provence som gjorde små humoristiska teckningar med en blyertspennstump. Två ögon och en näsa, sedan var resten av ansiktet ett stort yvigt och svart skägg. Monsieur Desclozeaux talade inte engelska och jag förstod inte franska. Vi tillbringade en hel dag tillsammans i den rymliga parisvåning han bodde i, drack rött vin i stora keramikmuggar och tittade hängivet på Tour de France i TV. Desclozeaux var besatt av Tour de France. På franska redogjorde han det invecklade rävspel som man måste behärska för att vinna. Långa utläggningar, stirrande på teven. Tystnad på tystnad... Ljudet från trafiken på Boulevarden hördes inte längre, mörkret föll över Paris, jag blev dåsig av vinet från Provence, när natten var tog jag en taxi till Cardinal de Lemoine. Två iakttagelser: På toaletten hemma hos Desclozeaux hängde bredvid spegeln en in inramad pappersservett, skrynklig och dan, med Picassos namnteckning. Kulspetspenna. Taxichauffören som körde mig hem kom från Algeriet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar