Norman Mailer. In Provincetown Britt-Marie and I met Norman Mailer. We were chatting sitting on a porch by the sea. We spoke about the war in Iraq, W Bush and Sweden. Mr Mailer had problem with his hearing aids and after pulling four or five of them in and out of his ears, he threw them all away. A mild breeze was all over. We had coffee, Mailer signed some books and and we left. I had met one of my favourite authors.
Next morning I took a walk along the beach. This clever dog gazing in the early sun caught my eyes. After sketching I had pancake with maple syrup. It all happened in June 2003 and Norman Mailer is not longer.

Helena Bergström Jag såg Helena Bergström i TV häromkvällen. Tillsammans med Rolf Lassgård. Detta porträtt publicerades när filmen Änglagård visades.

Donald Duck This is a model sheet from the Disney studio. I got it from Marc Davis, one of the animators, one of the Nine Old Men.

Haute Couture in Paris Twice a year Catarina an I were to Paris covering the fashion shows. This man was very important. He let us in, if you had a personal "carte", a paper giving you the right to enter the showroom. That paper was very tricky to get if you not belonged to the jetset. You applied for it months in beforehand. When you were in you had to fight for a seat close to the catwalk to get a better view. There were always fighting among the ladies. I was a little bit priviliged having my sketchbook, being the artist, who of course must sit just beneath.

Mauritius Once Peter and I flew to Mauritius. Lived in a bungalow at the brink of the Indian Ocean for a week. Got pineapples filled with sweet brandy, saved gekoes, ran over a dog, were taken for savages, and met a wellknown botanical scientist. He lived in Mahebourg.

The sketchbook

The sketchbook

Kennedy och HT
Från vindsröjningen.

The sketchbook
Ett uppslag ur en av mina skissböcker.

Sven Stolpe var en roligt elak Farbror som tyckte illa om alla som på något sätt uttryckte en vänsteråsikt. Vietnamdemonstranter, proggare, vpk-are, socialdemokrater, odyl. Han benämnde oss Rödskägg. Tillsammans med Herbert Tingsten var han en omtyckt pajas i landets enda TV. Han var mycket annat också som du säkert vet.
Denna teckning gjorde jag som omslagsbild till Swedish Books. En tidskrift med goda ambitioner som inte blev så långlivad.

Disneyland 1955 invigdes Disneyland. Jag var tolv år och hade en faster som tidigt emigrerade till USA och bla arbetade för familjen Vanderbilt. Jag skrev till henne och bad att hon om hon någon gång kom till Kalifornien så skulle hon besöka parken och sända mig något material därifrån. En dag kom det ett lövtunt, ljusblått brev där faster meddelade att hon nu skulle resa, passera, Los Angeles, och att hon då skulle försöka finna "some material" om Disneyland.
Vid senaste röjningen i gamla lådor i samband med flyttning hittade jag denna broschyr.

Feliks Topolski 1983 besöker jag London tillsammans med Peter Lenken, redaktör på GP. Det är tidig vår. Det är om den vi skall berätta för tidningens läsare. Vi går långa sträckor, vi bor i Bayswater och besöker Ye Olde Cheshire Cheese på Fleet Street.
Jag föreslår att vi skall försöka få träffa Feliks Topolski, en tecknare som jag länge beundrat och skulle vilja träffa; se i original. På en telefonsvarare får jag veta att Mr Topolski tar emot besök på torsdagar. Idag! Vi tar vi en taxi till Hungerford Bridge där Feliks Topolski har sin atelje. Under bron, djupt inne i valven. Sittande i lotusställning på sin säng, med porträtt av Gandhi på väggen bakom tar han emot oss. Det luktar källare, fukt och mögel. Glimmande glödlampor skapar en trolsk stämmning, och sakta vandrar vi vördnadsfullt runt pelare och valv. Vi är besökare från Japan, Tyskland och USA och vi lyssnar till vad Mr Topolski har att säga. Om världen och freden och livet och konsten. Och överallt bilder: teckningar och målningar. På en bänk, hittar jag drivor med exemplar av Topolski´s Chronicle; ett vikt 70x100 ark i lump-papper, med stort uppdragna teckningar på. En oregelbundet utkommen publikation från adress Hungerford Bridge.
Jag minns att när Mr Topolski fick teckningen ovan i sin hand, tummade han på den en stund; ...lät tummen liksom känna papperets gräng och sa sedan:
Oooh, I see. You are a noseman.
Med en bunt Krönikor i våra väskor blir vi körda av mrs Topolski? till Oxford street. Besöket är över.