Ulf Sveningson

Jag hade läst Hjort, Enckell, Jolo, Swift, Behan.  Jag hade sett Ryan´s Daughter,läst om   Dingle och Blasketöarna. Jag var där; lutade min cykel mot stenmuren utanför  Krugers, gick in, beställde en pint of Guinness, lärde känna Mrs Campion. Hos Mrs Campion kom jag att stanna i 14 dagar. Hon ägde en elektrisk gräsklippare. En sådan hade jag aldrig tidigare sett. På lördag kom Mr Campion hem från Dublin, körde en vända med klipparen, spenderade några timmar på puben, grälade med frun, slaggade och tåg bilen åter till Dublin på söndag eftermiddag. Det blev lugnt i huset och Mrs Campion kunde återgå till vardagen, sittande i Krugers bar.
Varje morgon, efter att ha väckts av en åsnas brölande, aha! aha! aha! långpromenerade jag tillsammans med Father John som kom från New York. Vi vandrade tillsammans över ängarna till europas västligaste punkt, tittade ut över havet; då sade Father John, ibland drömmande, ibland bestämt: Far away out there is New Foundland.. !  Father John var inneboende under taket, hos Mrs Sheehy. Huset låg, ligger? alldeleles vid klippkanten, med havet dånande nedanför.  John bar svart hatt och rock. Fåordig... far away out there is New Foundland. Regniga dagar bjöd Mrs Sheehy på sodabröd, gul ost och te. Tysta, ordlösa satt vi på varsin pinnstol, lyssnade på peaten, torven, som knäppte i spisen, vinden och regnet. På golvets mitt, vilade vallhunden, drömde? gnylade, hade spring i benen. Så kunde timmarna förflyta. John? han kom och gick. Detta känns som för väldigt längesedan. Det måste ha varit 1972. Men rester av skolan fanns kvar och foton från inspelningen prydde väggarna inne på Krugers. Dom veckorna glömmer vi aldrig sa folket på puben och berättade om filmstjärnor och dollar. Helikoptrar och limousiner. I remember when...! Höjde glasen och skålade. Hollywood hade besökt Dunquin.