Jag gick på "Slöjdis" i början på sextiotalet.
Slöjdföreningens skola i Göteborg som sedan blev
Konstindustriskolan som sedan blev HDK, Högskolan
för design och konsthantverk.
Vi fotograferade,tecknade, målade, tryckte, skulpterade...
och åkte till Köpenhamn, en gång om året.
Glyptoteket och Statens museum för konst.
Det var i Köpenhamn jag mötte Matisse, Picasso och dom andra.
Och så Jazzen.. På Vingården, som låg i "minfältet"
spelades gammeljazz, som vi kallade dixieland och på Montmartre det moderna..
En kväll med Ornette Coleman, en annan med Don Cherry.
Ett ungt geni var Niels-Henning Ørsted Pedersen på bas.
Jag minns Dexter Gordon och Chet Baker. På Montmartre.
I det stora fönstret mot Regnegade fanns en bild på
Ellington, eller var det Basie, som pekade in mot
entrén. Önskade oss välkomna. Därinne var det rökigt,
whisky och koncentrerat lyssnande.
Och så dom försiktiga applåderna efter ett solo. Ssssshhhhh......
Då var Köpenhamn exotiskt, lockande och låg i ett främmande land.
Dit reste vi med tåg, och i Humlebäck tittade vi in på ett litet
museum som fantastiskt nog hette Louisiana. Där såg jag Palle Nielsen.
I en bok från förr fann jag biljetten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar