Mitt barn och ...
Min sista teckning som anställd på Göteborgs-Posten.
Mitt barn och andras ungar var titeln.

Bengt Petersen och fiskrecept.
Bengt Petersen skrev om fiskar och presenterade fiskrecept i GP på åttiotalet. Bengt är en känd restauratör i Göteborg som en gång drev krogen Sophus. Jag illustrerade texten med teckningar. Oftast akvareller. Vi betade av fisk efter fisk.
Ovan är en torsk.

Bayern, Wedel och jag.

Med Kristian Wedel besökte jag München där jag aldrig varit
tidigare. Det var JOLO-sällskapet som var på utflykt.
Jag ritade och Kristian skrev. Det var regn och det var kallt.
Och vi njöt, drack öl och tuggade knödeln. Jag såg Cy Twomblys målningar.
När äventyret dök upp i Göteborgs-Posten hade det titeln
München-myller. Idag publicerades det sist avsnittet.

När vi ändå är inne på ämnet Disney.

I remember a Christmas many years ago.
I was waiting for the postman to arrive.
I wrote many letters, and got many letters.
On Christmas Eve this card arrived.
A gift I have kept all these years.

Night in Paris.
Who is she?


Idag (8 januari 2010) kom det ett meddelande. Nu vet jag vem Agatha är.
Titta här:
http://www.agathacestmoi.com/

It was in nineteenhundred and eightyfive..

1985... and Claude Simon had been awarded

the Nobel price for his writings.

Peter and I had gone to Stockholm. We were

to tell our reader what it was like,

the Nobel festivitas. We had no tuxedos,

we were not allowed to enter the

ballroom down there and had to watch the

dinner from above. And so did the TV-media from

all over the world.

A lot of cables, a lot of very big cameras and

lot of people dragging the cables around.

A camera comes softly up from behind and

dive into the drawing you see above. I went on sketching.

The camera zooms away and goes further on.

A man carrying the heavy cable conneted to the camera

turns up and says: you sketching has just been seen by

100 million japanese watching the morning TV.

Fortunately I was not aware.

I bought a book written by Claude Simon, but never read it.

But I remember we had a nice little party at Norstedts.

I remember Ornette Coleman

Jag gick på "Slöjdis" i början på sextiotalet.
Slöjdföreningens skola i Göteborg som sedan blev
Konstindustriskolan som sedan blev HDK, Högskolan
för design och konsthantverk.
Vi fotograferade,tecknade, målade, tryckte, skulpterade...
och åkte till Köpenhamn, en gång om året.
Glyptoteket och Statens museum för konst.
Det var i Köpenhamn jag mötte Matisse, Picasso och dom andra.
Och så Jazzen.. På Vingården, som låg i "minfältet"
spelades gammeljazz, som vi kallade dixieland och på Montmartre det moderna..
En kväll med Ornette Coleman, en annan med Don Cherry.
Ett ungt geni var Niels-Henning Ørsted Pedersen på bas.
Jag minns Dexter Gordon och Chet Baker. På Montmartre.
I det stora fönstret mot Regnegade fanns en bild på
Ellington, eller var det Basie, som pekade in mot
entrén. Önskade oss välkomna. Därinne var det rökigt,
whisky och koncentrerat lyssnande.
Och så dom försiktiga applåderna efter ett solo. Ssssshhhhh......
Då var Köpenhamn exotiskt, lockande och låg i ett främmande land.
Dit reste vi med tåg, och i Humlebäck tittade vi in på ett litet
museum som fantastiskt nog hette Louisiana. Där såg jag Palle Nielsen.
I en bok från förr fann jag biljetten.

An envelope can be a piece of art.

I seldom get mail the ordinary way nowadays.
This is one of my memorable ones. It came
from one of my friends. Her letters are
always memorable. Her envelopes are always
surprising, and of course I am expecting
a Christmascard this year.

Rättegångsteckning

Being a newspaper artist meant you had
to cover many trials. The camera is
forbidden in the courtroom.
This drawing is from a wellknown trial
here in Sweden.
Years ago.

Allan Fagerström

Läste du Aftonbladet på sextiotalet
läste du Allan Fagerström.
Han recenserade teater, var en
strålande stilist. Och knivskarp.
Han rökte alldeles för mycket.

Special bulletin from Art Corner Disneyland

As a kid I drew a lot of comics.
They were all collected in a magazine, named TARZ.
Mostly they were about flying supermen.
Or men living in the jungle. There were monkeys too.
The magazine had a circulation of two, sometimes
three copies.
I bought my first Donald Duck & Co and so I
learned to draw Donald and his friends. His bill
was hard to get in right place I remember.
I wrote a letter to mr Disney and asked him if
he could give me an advice. How do I do?
This bulletin is one of the returning posts.
What strikes me is the very cheap cells you could
buy by that time. Production-cells are gold for
collectors today. I got a photo too!
I never bought a cell, but I sent for the How
to draw-books. And became a very skillful Donald
Duck- and Mickey Mouse- artist.

Gudmar Olovson i Paris

En teckning från ett möte med skulptören Gudmar Olovson,
född i Norrland om jag inte minns fel. En minnesvärd dag.
I en stor och lerdoftande ateljé satt vi och drack
champagne. Väldiga skulpturer i gips och lera omgav oss, några
stirrande. Ingrid Bergman, Dag Hammarskiöld. Skuggarna vred sig
runt oss och drycken var himmelskt god.
Minns denna dag då jag häromsistens vandrade i dom
kvarter där Gudmar har sin ateljé. I Paris.

Kristian Wedel och Svenska akademin

Kristian Wedel, en mycket duktig journalist på GP, fick igår en stor
summa pengar av Svenska akademien. Det är honom väl förtjänt!
Det känns hedrande att en gång fått bli intervjuad av honom.

Birger Lundquist Sven Åhman and DN

Sven Åhman. Foreign correspondent. DN. A sketch I did about 1983

I stood in front of my easel.
Sure it was early in the sixties. At school.
I was trying to find the best way to
depict the model standing in front of
me. Her thighs.. arms, head.
"You should take a look at Birger
Lundquist´s work. The way you draw..."
mr Flink, our teacher, approaching me said.
I did so.
This issue of Dagens Nyheter I found in
Stockholm many years later. There were
the reportage illustrated by BL. And Sven
Åhman covered the Nuremberg war trials.
I still keep the issue in my box.

The Three Graces in Paris

Three beautiful ladies
I met in Paris.
All in oil. On canvas.

UPPERCASE LETTERS

I were to Paris last week.
Saw a lot of uppercase letters.
French ones.

Birgit i Torsby.

Birgit Carlstén skall uppträda
Torsby, Värmland.
Arrangören ville ha en karikatyr.
Så här blev den.

Mario Garcia is a man going all around the Globe
redesigning papers. He makes a good job.
Years ago he was assigned to make something new out of
Bohusläningen, the daily paper in Uddevalla, the town I
grew up in. I was asked to make the head. Many sketches
were delivered. Some good, some less god.This was
the final one. Approved. Let´s go.
Things happens. A new management and Editor came in.
They had other plans.
Face the facts.
My idea was shelved.
Still I think I made a good job.

Lindesnes lighthouse Norway

A Norwegian lighthouse and one of the
most beautifully situated, Lindesnes.
One of the first illustrations I did
in Adobe Illustrator.
I am still learning.

Yoshio i Ramlösa

Yoshio was a very wellknown character
in Gothenburg during the sixties. He
came from Japan, studied at Valand and
was very keen on happenings.
I met him in Ramlösa in Skåne where he
lived 2000. What he is doing today...
I don´t know.
© Ulf Sveningson

Det är fan tamè likt.

Jan-Erik Garland.
Signaturen Rit-Ola.

Ingo och Mora-Nisse i Mora

En text som publicerades i GP den femtonde juni 2009.
Det finns årtal man lätt minns och aldrig glömmer.
Den femtonde juni 1959 blev i Uddevalla en soligt varm dag.
Tillsammans var vi tre, ynglingar skulle man nog säga, som tillbringat natten vid en radiomottagare och utan resultat försökt få in Radio Luxemburg. Ingemar Johansson skulle i Amerika möta Floyd Patterson och en direktsändning var att vänta. Vi hade vänt och vridit otåligt på antenn och inställningar. Var det inte en upphetsad svensk reporter vi hörde djupt därinne i bruset? Nu…. Neej. Nuuudå? Nejnejnej…. Vi var drabbade av ingofebern och anade att något stort var på gång men kunde inte ta del av det som skedde i Amerika. Vi var frustrerade.
Den tidiga morgonen var kylig. Vi slutade söka Radio Luxemburg och gav oss ut i naturen. Över Kasens ängar svävade dimslöjorna, daggen blötte våra skor och dagen lovade bli varm. Vi var tre upprymda pojkar som med den sakta stigande solen i ryggen den morgonen lämnade ett avverkat årtionde bakom oss. Thordénvarvet med rostiga båtskrov sträckte sig ut över riksvägen, i fonden andades Byfjorden tungt, majestätiskt. Vi var fyllda sjutton och hela långa livet låg framför oss. Vi skulle göra erfarenheter och tillkortakommanden. Slöjorna skingrades, solen torkade ängens gräs. Nattens och morgonens förtrollning bröts och vi skildes åt. En av oss blev skådespelare, en ingenjör, jag tecknare. Med oss i livet skulle alltid Ingemar Johansson vara. I Folkets Park, på bio, i grammofon. Ingo köpte ståltrålare, grävskopa, spelade tennis på Gåsö. Ingo missade färjan vid Källviken. Ingo satt på Paley, flyttade till Amerika. Ingo sprang Stockholm maraton. Ingo flyttade hem till Sverige. Ingo bodde på Onsala. Man visste var man hade sin Ingo. En gång tjingsade jag åt honom i en hotellbar i Köpenhamn. Klart man kände Ingo.
En gång på åttiotalet åkte Ingo Vasaloppet. Jag kan ha fel men jag tror han bröt någonstans mellan Evertsberg och Risberg. Åkarna strömmade in i mål när en presskonferens med Ingo inleddes. Mora-Nisse sekonderade och jag var där för att rita. En avspänd Ingo erkände att han var för tung, blev trött, steg av. Några frågor följde, dalmål och göteborgska blandades, och jag var klar med min teckning. Hajdö säger Ingo när jag ber honom skriva sitt namn under bilden. Klart att man är tjänis med Ingo. Mora-Nisse lutar sig över ritblocket och undrar om jag inte vill ha även hans signatur. OK.
I mina gömmor hittar jag ett exemplar av Ny Tid från helgen det begav sig. Ett gulnat exemplar, inköpt i Pressbyrån i hamnen, som jag sparat och som genomlevt ett antal flyttningar och bläddringar genom åren. Nu blev det aktuellt igen. Jag bläddrar dom sköra bladen: Ingemars seger betydde revolution i historien. Cus D´ Amato bad till Gud men förgäves. Och jag minns den där morgonen för femtio år sedan när solen var varm och värmde, när gräset var daggvått och möjligheterna var oräkneliga. Klart att det var, är stort.

Ett pris till Mats Olsson

Mats Olsson.
Sveriges mäktigaste sportkrönikör.
© Ulf Sveningson

Ove, jag och Lillprinsen

Vi gick skilda vägar Ove och jag.
Vi var på väg hem från skolan.
På slottet i Stockholm bodde lillprinsen.
Han hade i julklapp fått en trampbil med riktiga gummidäck
och elektriska lyktor på. Vi hade
sett bilden i tidningen: det guldgula håret och
knallröda bilen. Vi avundades lillprinsen. Han hade
säkert TVÅ trampbilaroch ett elektriskt tåg också!
Vi bjöd över varandra. Och vet du att lillprinsen..
Vattnet rann mönsterlikt på rutorna och i fönstret
skyltades med oliver i glasburk och sardiner på burk.
Höstmörkret föll och det var dags att gå hem och göra läxan.
Lillprinsen blev stor farbror, gifte sig och fick tre barn.
Efter att ha tagit bilden ovan for jag med taxi till ett av
stadens hotell. Jag fick ett rum med utsikt över Medelhavet.
Jag är säker på att jag då tänkte på Ove och våra skilda vägar.

One night with Elvis

We went to Nashville.
I bought my first Elvis record in 1957.
With my first juvenile love I went to see
King Creole.The movie. The story took place in New Orleans.
Of the two I was for Elvis. You know what I mean.
Elvis is dead. But he was very alive at this bar
in Nashville. That day and on that stage.
All the songs were there..
The youth is gone I realized that late night.

Mister Arrigo and servant i Venice

In Venice, quite close to a canal I
and BM met with Mr Arrigo (Harry) Cipriani.
He then ruled Harry´s Bar down there by the Canal Grande.
We learned to know his story, his sorrow and his joy.
I remember Mr Cipriani as a very nice, though
somewhat shy man. Pleasant-mannered. And welldressed
as you can see. We had a cup of coffee
and it was twenty minutes past ten.
The 29th of April in 2003. Don´t know if he still
rules that Bar.
Came to read about Mr Arrigo and his son
in Vanity Fair this week.

Robert Crumb

We had a beer or two.
At a bar in Gothenburg.
Mr Crumb and me.
© ULF SVENINGSON

John Coltrane

I listened to John Coltrane at
The Concert Hall here in Gothenburg.
Perhaps in the late sixties.
Eric Dolphy was there too.
Later I bought the LP My Favorite Things.
One of the best.
© ULF SVENINGSON

Westermarkelsdorf Germany

On the German little nice island I
found this growing field.
It was a very windy day.
The name of the lighthouse in
distance is Westermarkelsdorf
© ULF SVENINGSON

Cape Arcona Germany

The fate made me visit lighthouses
around the world. And draw them.
Cape Arcona has two lighthouses.
This is the old one. A nice heap
of bricks.

A start.

Yesterday I closed down this exhibition.
I hope the pictures generated an interest
in the art of illustration.
I myself will now turn into something else.
What? I don´t know.