Spårvagn linje tre eller nio.

... och ytterligare porträtt från spårvagnsresa. 

And another portrait from my Faces-file.

Jag har åkt spårvagn nästan dagligen det senaste året. Då har jag passat på att studera människor. Intensivt och länge. Memorerat och lagrat hakor, näsor, öron, kinder, munnar, ögon, nackar läppar, ögonbryn, frisyrer och skallar. Att resa från Vagnhallen till Järntorget kan bli en upplevelse. Jag uppdaterar mitt arkiv, under rubriken Nyllen. 

Porträttet nedan är ett framletat exemplar ur den filen. 

Going by tram can be an experience. Not having a car I have done that frequently last year. I am sharply noticing noses, ears, mouths, chins, necks. I am updating my Faces-file. 

The result can be like the portrait below.

 

Jag blir medveten om Mont Blanc-pennans rispande mot papperet.

Hejdar mig i mitt ivriga tecknande, begrundar, måttar. Och lyssnar.

.. och vem var det som ringde till dig den där dagen ...? Frågan ställs igen.Tystnad. Återigen. Intet svar.

Pastorn från Knutby knäpper sina nävar. Slänger en blick åt mitt håll. Och ett annat.

Advokat Ola Nordström väntar sig svar och tuggar på pennan.

Jag har lagt ned min Mont Blanc.

Vet du vem som ringde till dig? Advokaten igen.

Barnflickan alldeles vid min sida dröjer. Förstår hon frågan?

Håret döljer hennes ansikte, hon sänker huvudet som till bön.

Nu råder en dödens tystnad i salen.

Advokaten åter entonigt: Minns du vem som ringde till dig, den där dagen?

"Gud"

Och barnflickan som köpt en pistol på plattan i Stockholm ser alldeles riktig ut.

Jag återupptar ritandet.

Snart är min tid ute. DN vill ha min stol.

 

Kom att tänka på Peter Lenken idag.

  Alla  roliga jobb vi gjort tillsammans. Ragnar Myrsmeden, Tomi Ungerer, Gruk, Nobelfest, Humorfestival, Mauritius, Göta Kanal, Caféliv, Bokmässan i Frankfurt, Runt en sjö, Garpen, Brögger, Bendix, Lutande tornet i Pisa, Filipstad, HC Andersen, Tyko Brahe, Snoddas, Docklands, Hyde Park, Feliks Topolski, mm. mm. Som chef för PKM och med benäget bistånd från Arsenal, Manchester City, Hammarby, AIK, Gais m fl har han även rasslat in en ganska stor summa pengar som fick oss att känna oss lite rika. Mer skall det bli. Det har vi i PKM lovat varandra.  

Today I came to think of Peter Lenken.

A good friend of mine and a fellow-traveller through my years at the Gothenburg-Post. All jobs we have done together: Tomi Ungerer, Pisa, Docklands, Hyde Park, Feliks Topolski, Bookfair in Frankfurt, Suzanne Brögger, Pisa in Italy, Gruk, Göta Kanal and many more. Being the boss of PKM, and with the help of Arsenal, Manchester City, Hammarby AIK, Gais and many other footballteams he has managed to sweep in a rather big sum of money. Made us feel wealthier for a while. There will be more of that in times to come, we in PKM have promised eachother. 

 

Once I went to Bali.

Many years ago it was. Peder and I. Unforgettable ten days. 

Constantly sketching temples, ancient sculptures and people.

We met Ulf Gadd, a wellknown choreographer.

Took a boat to Lombok.

Met the monkeys. Did snorkling. 

The sketches above are two of the published ones.

 I found them while looking thru my archive. A memory.

Tillsammans med Kristian reser jag till Tallinn. 

Som vanligt när jag besöker i städer: jag går och går och går. Och jag minns alla städer jag gått och gått och gått igenom. Hur många gårdar jag tittat in i, kyrktrappor jag suttit på, gatuprång jag letat mig in i, refuger, parkbänkar. Torg och marknader. I regn och solsken. För att finna ro att teckna. 

Från ett larmande bilstråk letar jag mig in på en öde bakgård. Där är tyst, så tyst ...Jag hör höstlöv falla. Det droppar från grenar och från långt, långt borta, ekande hundskall. Husen i förfall. Tysta ruvande. Mögliga, lappade, stöttade, ruttnande. Genom trasigt fönster lyser flagnande tapeter, urdruckna kaffekoppar, sönderrivna tidningar. Ett natthärbärge? Jag står alldeles, alldeles stilla och jag minns.
På dörren sitter ett anslag. Rubriken lyder: Memori.

Dagens fågel och dagens fisk.

Ett minne dyker upp. Kanske bedrägligt.

Peter och jag for hem till Susanne i Köpenhamn. Det var Crème fraiche och lite annat smått och gott vi ville tala med henne om. Och om Tone. Vi var inte pålästa men vi hade oförväntat
fått ja på ett möte. Och så iväg. Vi blev bjudna på kaffe, buffelsprit och öl. På barskåpet, en stol i lyans hörn, gnistrade flaskor med orientaliska etiketter. Det röktes cigaretter av främmande slag.
Jag låg en röd divan och ritade. Susanne skrev i boken med min Mont Blanc. Peter antecknade flitigt.Vi enades om att storytelling var viktigt. Den kvällen. Som nu nästan lämnat oss och blivit natt.
Så kom regnet. Vi, Susanne, Peter och jag tog en taxi till Victors, ett då livligt frekventerat vattenhål.
Susann skulle vidare. Vi blev snuvade på den entrén. När jag kränger mig ut ur taxin och slår igen dörren kommer Susannes hatts långa fasanfjäder i klämm. Ja den går i två delar. Klipps av. Jag plockar upp den avhuggna delen och ser taxin försvinna ner mot Ströget. Vinkar lamt med reliken. 
Därefter intervjuar Peter Victor. Jag ritar gäster och delar med mig. Vi dricker öl och jag går ifrån mitt ritblock.
Bilden ovan är tagen många år senare. Kanske tjugofem. Peter och jag är på bröllop, kungligt, i Köpenhamn. Ut ur en port kommer Susanne Brögger. Jag ropar hennes namn, hon stannar och vi får ett minutenkort möte. Minns hon detta möte, för många år sedan? Buffelspriten och fjädern? Victors?
Peter undrar. Av bilden framgår tydligt att av oss mindes hon intet. Susanne försvann bortåt Runde Tåårn och Peter och jag vandrade mot Ströget. Där hamnade vi i ett hus på andra våningen. Men det är en helt annan historia.

En teckning publicerad i GT. 

En resebilaga från tidigt sjuttiotal. Bosse Karlsson var redaktör och gav mig en text av Jolo där han beskriver sin resångest. Hur han kärleksfullt ser på det nära, hemma, och önskar att taxin som skall ta honom till centralstationen aldrig skall dyka upp. Det gör den emellertid och efter några timmars resa med tåg är ångesten som bortblåst. Man måste ju för tusan ut i världen!  Det blir en pilsner eller två på färjan till Sassnitz och sedan bär det iväg Ned till Bosporen.
Det är väldigt mycket Lamm i teckningen. Hatten, väskorna armaturen. Lamm är en idol.
I samma resebilaga berättade jag i bilder om min cykelfärd till Irland. Jag var en tidningstecknare!

Min vän i Torsby hörde av sig.

Konstföreningen behövde en teckning.

Peter Dahl och Bertil Valien finns med.

Google

Google

Vikbolandet.

Utanför Norrköping. 

Där slungar Jenny honung.

Och säljer. 

För det behövs en etikett 

att sätta på burken. 

Jenny berättade för mig hur hon 

ville ha den. 

Så här blev den.

Igår lördag hade Två dagar en artikel om te. 

Torgny Nordin berättade dryckens, växtens historia. 

Jag illustrerade. Så här blev det.

En bild från Tom´s Diner

Ett roligt jobb åt ett litet göteborgsföretag.

Louise som lär sig detta med arkivering och digitalisering.

En slags serie som jag gjort i ett par år. 

Kanske närmar det sig slutet, och dom får varandra.

I dagens läge vet jag inte detta.

Spännande.

Det knackade på dörren igår em. Vem ville hälsa på om inte Lasse i Gatan. Att min vän James Holm nu är en aktör i skådespelarbranschen är kanske inte så konstigt. Jag minns han spralliga, läs även lätt koleriska, kynne, när vi delade klassrum på tredje våningen, Kristinelundsgatan, Slöjdis. Ett kynne,drag,  som kanske kan vara till nytta när man som James, Lasse, guidar runt historieintresserade i västra Nordstan. Det hände även att han somnade med pennan i hand och näsan i tuschflaskan. Mitt på ljusa dan. Nu var han kallad till Klippandagarna, där han stött ihop med likasinnade kapare. Musköter och bomber. Så satt han däri fåtöljen och vi kom att tala om gamla tider. Karl den tolfte, Thordenskiöld, och så Slöjdis. Mobilen kallade, en reverens följde, och några ord om den kommande duellen. Med pistol. 

Och allt var över.

I somras bodde jag två veckor på Tjörn. Hos Ulla och Anders.

Tecknade oavbrutet. iPoden i örat.

Dave Brubeck at Carnegie Hall. Friluftstecknande.

Värmen var gastkramande. Kallt vitt vin, Spätlese, till kvällsvard.

Det blev 32 bilder. En sakta återgång till det analoga. 

Det blev en vernissagedag jag kommer att minnas.

I Lönnhultasjön, inte långt från Ullared 

fanns denna lömska gädda.

Jag stötte på den vid ett kvällsdopp.

Skrämmande!

Efter många omarbetningar är i alla fall omslaget klart. Sen får vi se.

...och idag är det den fjortonde augusti 2010. Sommaren är på det sluttande planet. Det luktar höst, rönnbären och tomaterna glänser. Sommaren har varit varm och skön. Utställning hos Ulla och Anders på Pilane B&B. Blyerts på papper. 31 bilder. Läste Vi de drunknade. Drack gott vitt vin. Besök av goda vänner. Sedan till London. Roligt att återse gamla vännerna Anne, Maurice, Jason och Andrew. Sargent på the Academy. God mat i Soho. Hem till ett sommarhett Göteborg. Telefonsamtal från min bror Björn som meddelar att min bror Bo är död. Sorgligt men väntat. Återvänder till ateljén och hugger tag i några jobb. Påbörjar ombyggnad av arbetsutrymmet. Ny vägg. Kräftfest med familjen. Kalas hos Kristian och Anette. De godas kompani. 

Börjar med en burk-etikett jag gjort åt Jenny. Och hennes små bin.

Idag är det den 22 maj. Strax går starten för Göteborgsvarvet.

Nu tar jag långledigt från bloggandet. Kanhända återupptar jag det  till hösten.

Idag är det den 17 maj. För många år sedan var Peter och jag i Oslo denna dag. Jag tecknade från Karl Johans Gate i Oslo. Det var första gången jag sände en bild med hjälp av telefax till redaktionen. Kess var en teknikintresserad man på redaktionen som gillade detta tilltag. Han kallibrerade och fininställde och bad mig sända om och om igen. Från ett postkontor i Oslo. Det blev väl så där...
Bilden ovan är en illustration till en artikel om vargjakt. 

Illustration till en dagsvers. Limerik.

Goda vänner flyttar till Tjörn och startar verksamhet. Jag fick uppdraget att göra en logga. Så här, med varianter blev det. Roligt uppdrag.

Båtbilaga, husbilaga, resbilaga. Inför David Bowies besök i Göteborg publicerade GP en Bowie-bilaga. För den gjorde jag denna teckning, lite i Nermananda. Och lite art deco.

En gång var jag på Bali. Indonesien. Tillsammans med Peder. Höll på att missa tillfället. Hade ogilitigt pass. Fick ett skärt sådant av passpolis och fick lov att komma in i landet. Det var varmt där i landet, hett. Väldigt varmt. Hotellet, ockragult, lutade sig vid en strand. Vi badade i blåa oceanen. Tog en fika med Ulf Gadd. Ulf Gadd som lärde balineser dansa, och tvärtom. Ulf Gadd som nu är död. En dag båtade vi till Lombok. Snorklade i oceanen den blåa. Vi inspekterade en sköldpaddsodling, eller var det krokodiler? eller var det något helt annat? Vi kördes runt ön i en kärra som ville välta, dragen av en haltande, frustande småväxt, söt häst. Vi svalkade oss i poolen, käkade sällsynta?, oformligt fula, illaluktande frukter. Som smakade gott. Brände ryggarna men mådde trots detta fint. Bilden är från Två dagars omslag dagen då texten publicerades. Kanske var det ett år senare. Allt är osäkert. Var vi där? Ja, det är jag säker på.

Mario Cuomo ritade jag vid Demokraternas Convent i New York 1984.

En het vecka som jag mestadels tillbringade i Madison Sq. Garden.

Omslag Två dagar. Jag hade varit i USA, besökt Disney Productions, och inför julen 1996 berättade The Walt Disney Story i Två dagar. Från oss alla till er alla ... var en naturlig rubrik på omslaget. Och musseöron på Disney.

Nu är det helg. Jag är hemma och slukar några böcker. Bla Vi de drunknade.

Desclozeaux som jag såg honom på redaktionen till Le Nouvel Observateur. Där vi hamnade efter en livfull färd genom Paris gator. Blocket är minimalt, pennstumpen döljs av den kraftiga näven. Mannen är stor och en ypperlig tecknare. Det var längesedan jag såg något av honom.

Desclozeaux lärde jag känna i Paris 1982. En gemytlig farbror från Provence som gjorde små humoristiska teckningar med en blyertspennstump. Två ögon och en näsa, sedan var resten av ansiktet ett stort yvigt och svart skägg. Monsieur Desclozeaux talade inte engelska och jag förstod inte franska. Vi tillbringade en hel dag tillsammans i den rymliga parisvåning han bodde i, drack rött vin i stora keramikmuggar och tittade hängivet på Tour de France i TV. Desclozeaux var besatt av Tour de France. På franska redogjorde  han det invecklade rävspel som man måste behärska för att vinna. Långa utläggningar, stirrande på teven. Tystnad på tystnad... Ljudet från trafiken på Boulevarden hördes inte längre, mörkret föll över Paris, jag blev dåsig av vinet från Provence, när natten var tog jag en taxi till Cardinal de Lemoine. Två iakttagelser: På toaletten hemma hos Desclozeaux hängde bredvid spegeln en in inramad pappersservett, skrynklig och dan, med Picassos namnteckning. Kulspetspenna. Taxichauffören som körde mig hem kom från Algeriet.

En tanke. En bild ur en svit bilder jag gjort för Gunilla.

Kamrater på GP. Två dagar-redaktionen.

Detta häfte köpte jag i Gams färghandel på torget i Uddevalla. Gams hade en litet skyltfönster ägnat åt konstnärsmaterial. Trälådor med vackra färgpennor. Askar fyllda med akvarellfärger. Vackra keramikskålar att ställa penslar i. Paletter, kritor, ritblock. Ibland fanns en tavla i fönstret målad av någon konstnär i staden. Ibland lades några böcker fram. En dag låg där några instruktionshäften från ett amerikanskt förlag, Walter T Foster, i fönstret. ADVANCED ANIMATION by Preston Blair.  Learn how to draw animated cartoons.!! Helt otroligt. Jag inhandlade det enda exemplaret och fick en första inblick i hur det går till att teckna film. Pappa snickrade ihop ett animationsbord, och det investerades i en pennvässare med vev. Faber Castell. Häftet har följt mig genom åren, blivit väldigt illa åtgånget. Någon sida saknas. Den dyker upp då och då på auktionssajter. Alla illa medfarna. Jag bläddrar med glädje i mitt exemplar.

Idag är det fredag. Vi tar det lugnt.

Dom stora passionerna. Birgitta Leufstadius tog mig med på en resa till Verona. Vi hälsade på hos Julia och tittade upp mot balkongen. Vi åt en god middag med gott italienskt vin. Innan jag gick till sängs ritade jag av mig. Nästa dag lämnade vi Verona och for till Stromboli. En annan stor passion. 

Bilden ovan är till en artikel om Way out west. En bild som vore svår att göra utan dator. Och så rolig att göra med hjälp av den nya tekniken.

Trots allt.

Dronten, the Dodobird, är en sedan länge utdöd fågel, som en gång levde på Mauritius. Dronten var stor, fet och smakade gott. Nittonhundraåttiotvå, låt oss säga att det var då, blev Peter Lenken redaktör för Världens gång, en sk lättsam sida i GP. Peter hade idéer. Fullt av. En var att låta dronten få bli en vinjett för sidan. Jag fick uppdraget att rita dronten. Den har under åren förändrats en hel del. Numera dyker den upp då och då som en liten påminnelse om att den trots allt inte är utdöd.

 

 Av någon oförklarlig anledning händet det att man ramlar över en bild och önskar att just den bilden skulle jag vilja vara upphovsman till. Bilden ovan är en sådan för mig. McSorley´s Bar målad av John Sloan 1912. Av oförklarlig anledning.

Anders Lillen Eklund

En annan sport, ett annat tillfälle, en annan sporthall. Men med Peter i Köpenhamn.

Anders Lillen Eklund är död. Lillen blev europamästare för första gången 1985, då han i fjärde ronden knockade norrmannen Steffen Tangstad. I KB-hallen i Köpenhamn. Peter Lenken och jag var närvarande, vittne till smällen, utskickade av GP; kanske var det Per Yng som kom på idén att en Vg-redaktör och en tecknare vore lämpliga att rapportera från ringside. Matchen var haussad. Lillen var nederlagstippad. Ingemar Johansson höll hov i en hotellbar. Hånade Lillen. Lillen? inte en chans. Det pratades smockor hit och jabbar dit. Min enda erfarenhet av boxning var den natten Ingo knockade Floyd. Vid en radioapparat. Vi hamnade på en presskonferens med Steffen Tangstad. Applåder och visslingar. Händer i luften. Det var bara en match som skulle avverkas. Något nödvändigt ont.  En cut-man presenterades, Paddy Byrne, en kille som kunde stoppa blodflöde på minuten. En finsk reporter hälsade oss alla välkomna... hejsan krappar..... hur har ni det krappar...Vi tog en Hof..
Matchen? Cigarröken svepte över canvasen och bakom mig satt en gäng hjälmförsedda vikingar med alldeles för stor mängd mjöd i kroppen. Dom slog, dunkade mig vilt i ryggen, ylade  hejarramsor och föll stundom ned mellan stolarna. Igen och igen och igen. Lillen, Lillen..!!!!!!!Plasthornen skramlade. Min fyllda Mont Blanc var beredd. I strålkastarljuset, vid ringside flockades yppiga damer och igenkännbara engagerade herrar. Det röktes och pokulerades. Det mumlades förtroligheter. Minkpälsar och smokingar. Och där sågs Henning Sjöström. Det blixtrar till....Steffen Tangstad!!!!! Norway.... Anders Eklund!!!! Sweden... Båda gör entré i blänkande siden, kramande sina handskar. Presentation. Vråååååål... Box! Vråååååål....
Det händer i fjärde ronden. En hel besättning vikingar vräker sig över mig, klättrar över mitt huvud och kravlar sig fram mot en liggande Tangstad. Vad hände? Jag räddar min Mont Blanc undan blixtnedslaget. Och inser att matchen är över. Anders Lillen Eklund är europamästare! Några timmar senare har Peter och jag lämnat vårt material. Tidningen tackar och tar emot. Tillsammans med Per Yng och Jarl Strömberg tar vi en öl i SAS-hotellets bar och går sedan mot Nyhavn för att äta. Så avslutades ett äventyr. Ty ett äventyr var det.
När radion slogs på denna morgon var det första jag hörde att Anders Eklund var död. Innan jag reste mig upp ur sängen försökte jag komma ihåg den där dagen...och minnas hur det kändes att vara med i nuet, då. Hur jag lyckades faxa över bilder med kvalitet till redaktionen, och lyssna till Peters knäppande på Texas-datorn. " Kan man skriva så...?"  Och när allt är avklarat, lyckligt vandra ut i ett nattlig Köpenhamn. Allt detta skedde den där dagen för 25 år sedan. Och Anders Lillen Eklund blev bara 52 år gammal.

Min allra första lärobok i teckning. Inköpt på PUB i Stockholm.

En teckning från hamnen i Karlskrona. Är man intresserad av hav och båtar är staden i guldgruva. Fyren på teckningen trodde jag länge kallades för Mamma. Vad den än heter eller kallas tycker jag det är en vacker fyr. Nästan mitt i stan.

 

 Detta är en skön syn för en tecknare.

I Liverpool finns denna enormt stora lagerbyggnad. Det största tegelbygget i världen? Tobacco Warehouse Building. När vi, Gert och jag var där, ruvade byggnaden hotfullt stumt i ett grått Liverpool. Vi vandrade kring i resterna av en engelsk storhetstid. Kol krasade under skosulorna, det luktade mögel och rost. En lätt hävning fick vattnet i bassängerna att andas tungt.  Drottning Victoria och Charles Dickens. På kvällen tittade vi in på Tates Gallery, The Cavern, The Cathedral. En annan sida av Liverpool. När jag skulle lämna hotellrummet, med utsikt över River Mercey, fastnade jag i en alldeles för full hiss. Blev stående i kanske en kvart innan hjälp kom. En ickeangenäm upplevelse.